En lindrig släng av björnfrossa

Idag under kvällens cykeltur tänkte jag mycket på björnar. Det blir så då man cyklar längs glest bebyggda vägar mitt i skogen. Man hör en massa knak och brak i buskarna och trampar på för brinnkära livet med hjärtat i halsgropen mest hela tiden. Det är bra motion.

Jag steg av och ledde cykeln uppför en rätt så brant backe. Då kände jag plötsligt en frän, obehaglig lukt i näsborrarna och insåg att det säkert är så björnar luktar. Jag ökade på stegen, sökte febrilt efter en lämplig plats att ligga ner och spela död i och väntade på att björnfrossan skulle slå till. Då såg jag i högra ögonvrån två soptunnar stå och jäsa i solgasset. Min sista stund var alltså inte kommen.

Jag cyklade hemåt i rask fart och satte mej under syrenbusken och njöt av doften där en god stund. Tills björn- och soplukten vädrats bort.

1 kommentar:

  1. Ja-a, int kan de vara så lätt att bo i Tenala-skogarna! Men skönt att ha dig kvar, då!

    SvaraRadera

¡Hola, amigos!

Lo siento, bloggen har gått på sparlåga de senaste veckorna. Det beror närmast på att jag har varit upptagen med livet. Livet som i förra ve...