Nån kanske nu väntar sig fyndiga bektraktelser och roliga historier från träffen, men tjocka släkten måste man ta på allvar, så här blir det inget skojande utan allvarliga siffror och statistik från vår släktbok.
Generation 1
Min pappa Calle föddes i Sysmä som nummer 8 i barnaskaran. Av de tolv barnen var det tio som bildade familj och fick egna barn eftersom bröderna Sten och Lasse dog redan som unga. Nu är det endast min faster Toja som är i livet av syskonen Sundman. Hon har nu uppnått den vördnadsbjudande åldern 91 år, och var tyvärr inte i form att delta i släktträffen. Så här i retrospektiv tycker jag kanske att det är Toja som var den fräsigaste av pappas alla syskon, hon är en tuff tant!
Generation 2
De tio barnen skaffade sig fruar och män och tillverkade sammanlagt 27 barn, Gunnars och Elsas barnbarn alltså, och mina kusiner. Jag är själv nummer 21 i kusinskaran, där den äldsta, Stina, är 69 år och den yngsta, Anna, är 30 år. En ganska stor åldersgaffel alltså. Också vi kusiner har tagit vår uppgift på allvar, de flesta av oss är eller har varit gifta/sambon och fått tillsammans 42 barn.
Generation 3
Kusinbarnen, Elsas och Gunnars barnbarnsbarn, varierar i ålder från 2 till 49 år. Här bland småkusinerna (sysslingarna) finns naturligtvis våra tre pojkar som nummer 28, 31 och 36. Ännu finns det möjligheter att utöka tredje generationen, såpass unga kusiner finns det ännu. Anna, vi väntar med spänning!
Generation 4
De äldsta småkusinerna har hunnit starta små familjer själva och - håll i hatten nu - satt 32 barnbarnsbarnbarn till världen. Barnbarnsbarnbarnen, bryllingarna, håller sig inom åldersgaffeln 24 år till 2 månader! Det är läget i dag, ett nytt barnbarnsbarnbarn väntas i augusti och blir då släktens nyaste medlem. Råmaterialet är tryggat alltså, som blivande morfar, kusin Thomas uttryckte det på släktträffen.
Generation 5
Jag fattade det inte riktigt i lördags, men med på träffen hade vi också släktens enda medlem i femte generationen, Linus Torvald Palm, född i oktober 2010. Rätt så maffigt. Men han får väl inte trona i ensamt majestät här så väldigt länge.
Från den ursprungliga barnaskaran finns alltså endast faster Toja kvar, men hon har sällskap av fyra ingifta fastrar som tillsammans representerar den första generationen. Av kusinerna är det endast två kusiner som har avlidit, alla andra 25 kusiner lever ännu i högönsklig välmåga.
Av de tolv barnen var det May och Mikko som gav sig av till Sverige och Roger till Åland, de övriga stannade fantasilöst nog kvar i hemtrakterna kring Pargas. Kusinerna har också främst hållit sig inom Norden och finns i Finland och Sverige förutom min yngsta syster Caroline som vågat sig iväg ända till Irland.
I Pargas finns också familjens släktforskare och sammankallare, kusinerna Magnus och Anna, som ska ha stort tack för att de hade tid och energi att ställa till släktträff.
Småkusinerna myllrar på i Finland, Sverige och Danmark och förvånansvärt många finns fortfarande kvar i Pargas-trakten. Här kan man alltså inte sikta in sig på en jorden runt-resa där man sover gratis hos släktingar i världens alla hörn. Men jag tror vi alla är gärna ställer upp med övernattningsplatser för varandra även om vi "bara" håller oss i Norden.
Vi hoppas såklart på ny träff om några år!
PS. Jag har tummat och räknat och bläddrat i släktboken som Anna har sammanställt. Och antagligen räknat fel. Men det står jag för. Det är ändå mycket imponerande siffror jag bjuder på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar