Medan jag bongade det ena midsommarblomstret efter det andra kunde jag inte låta bli att förundras över hur lätt namnen som jag lärde mej i lågstadiet dök upp i minnet. Namn på blommor som man såg teckningar av i Floran i färg och som man sedan samlade in under sommaren och pressade i herbariet. Rödklöver, tjärblomster, brudbröd...
Och så vackra namn de alla har. Det måste ha funnits ett intresse för blommor i mig redan som åttaåring eftersom jag fortfarande efter alla dessa år med lätthet känner igen blommorna från förr. Vitmåra, blåklocka, styvmorsviol...
Fåglar och fiskar har jag alltid haft lite problem med. Har fortfarande svårt att skilja på stare och koltrast. För att inte tala om fågelljud. Det är bara gök och rördrom jag känner igen med säkerhet. Fiskandet i Gloet med mamma och farbror Ejnar resulterade nog i en viss kännedom om våra vanligaste matfiskar. Men ingenting sitter så säkert som blommorna. Duntrav, baldersbrå, solöga...
Alla barn har antagligen nån slags fix idé (there's a fine line between hobby and obsession...) som de briljerar med. Ett av mina barn var som liten omåttligt intresserad av fåglar. Ett intresse som resulterade i en mängd fågelböcker, kikare och en outsinlig källa av fågelnamn. Ett annat av barnen koncentrerar all sin inlärning till fotbollsspelare och kan allt om deras klubbar, spelpositioner och målhistoria. Och en av sönerna kan alla repliker i Sagan om Ringen filmerna utantill. Alla tre filmer. The extended version. Jag vet, för jag har sett honom mima både till Gollum och Gandalf. Gulfibbla, johannesört, Jungfru Marie nycklar...
Vilket intresse som hör till vilken av sönerna? Ja, det får ni fundera ut själva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar