Livet som medelålders - del 5

Igår var det dags för en av årets två stora happenings i Tenala. Förlåt alla Tenalabor som tycker det ordnas flere stora evenemang här - ingenting kommer väl ändå i närheten av Tenaladagen och Lions Sommarloppis?!

Den årliga sommarloppisen är Lionsklubbens traditionsrika begivenhet som samlar ett par tusen besökare på Museigården för att mingla och träffa bekanta, äta grillkorv, köpa lotter, snurra lyckohjul, bjuda över varann på auktionen och pruta på böcker, kläder, glas, möbler, kylskåp och gamla cyklar som säljs för en spottstyver. I år gick loppisen av stapeln på vad som kanske kan ha varit årets varmaste dag, med åskmuller och en svart himmel som rekvisita.

Då klockan närmade sig startskottet för loppisen låg jag bekvämt på terrassen i sällskap av tuffisen Jack Reacher som kämpade mot mujahedins utsända mördare i New Yorks tunnelbana. Jag ansåg också att våra skåp är rätt så välfyllda och verkligen inte behövde påfyllning och grillkorv kunde jag väl grilla hemma. Jag kunde alltså inte förmå mig att lämna Reacher i sticket och masa mej iväg till loppisen i hettan utan Maken fick gå ensam för att njuta av just allt det som loppisen bjuder på.

Mellan kaffet med dopp och auktionen talade Maken med en av Lionsmedlemmarna som konstaterade att besökarantalet i år blev lite lägre än vanligt. Vilket antagligen mest berodde på vädret och hettan som gjorde att äldre människor inte orkade ta sig dit.
Så rätt han hade! Vi medelålders stannar hellre hemma och flämtar i skuggan än ger oss ut på ansträngande utfärder i sommarhettan. Och vi skäms inte för det heller. Vi bara inser våra begränsningar.

Och Maken hämtade faktiskt hem sex fina portvinsglas (för två euro!) som nätt och jämt ryms in i glasskåpet i matsalen. Nu gäller bara att börja dricka portvin också. Det om nånting är ett tecken på medelålder!