Mitt i Livet

Val, val, val

Valdagslunch ✅ (torskrygg och potatismos)

Röstning ✅ (inklusive kort och isigt hal promenad)

Valkaffe ✅

Nu lite valdagsstrykarbete innan kvällens valvaka.

Ha en skön söndagseftermiddag i det gråa!

Möjligtvis har jag nån gång uttalat en stark åsikt om läsvärdheten i Hangöförfattaren Karin Collins böcker. Närmare bestämt avsaknaden av denna. Och möjligtvis får jag nu krypa till korset och publicera en korrigering. Jag står i och för sig fast vid min åsikt om hennes tidigare böcker, de så kallade deckarna från Hangö. Men eftersom jultomten var vänlig nog att hämta Collins två första böcker i trilogin om Hangöbor under vinter- och fortsättningskriget, såg jag mig tvungen att åtminstone ge böckerna en chans. Och den här gången övertygade hon verkligen. Stilen är bekant från de tidigare böckerna, men den här gången föll jag för historien och karaktärerna. Just det som gjorde att jag inte gillade hennes tidigare verk!

Mycket informativt om krigstiden i Hangö, lättläst och nästan lite spännande. Jag väntar ivrigt på del tre.

"Att erkänna att man misstagit sig är att visa att man är klokare idag än igår."

Tips från coachen

Simhallsbagen åker med till jobbet på morgonen och tillbringar 8 timmar i bilen i -15°. Det resulterar i att schampo, balsam och vattenflaska fryser. Vem kunde ha trott det?

Det är friskt att tvätta håret med den lilla klick man lyckas pressa ur flaskan. Men värst var ändå att rolla på deodorant efteråt. 🥶 Rekommenderar starkt att ta med bagen in nästa gång.

Den nya Kalmar-unionen?

Stora händelser har ägt rum i ett av våra grannländer de senaste dagarna. Længe leve Danmarks nye konge, Frederik X og hans kone, dronning Mary. 🫅👸

Det jag mest funderar på just nu, då Frederik har klarat av första dagen på nya jobbet, är vad som skulle hända ifall den nya kronprinsen i Danmark, Christian, och den kommande kronprinsessan av Sverige, Estelle, skulle slå ihop sina påsar och gifta sig. Går Sverige och Danmark då ihop och blir ett land? Tänk på det, ni!

Årsbokslut på bokavdelningen

Det har varit ett magert år på litteraturfronten. Kan det kanske verka som, då jag tittar på årets lässtatistik. Endast 74 böcker, vilket är en nedgång på ungefär 15% från år 2022. Vad har hänt? Är det slut på bra läsning? Håller jag på att bli blind? Eller har jag tittat för mycket på TV?

Nu ska vi inte vara oroliga. Orsakerna kan vara många. Kanske har jag läst några fler finska och engelska böcker? Jag läser nämligen långsammare på andra språk. Kanske har årets verk varit längre och mer svårlästa? De många och långa lässtunderna till sjöss byttes till många landsvägskilometer i husbil. På vägen hinner man inte läsa, utan vill se sig omkring och beundra vyerna. Det har inte varit så många arbetsresor i år. Flygtimmarna är utmärkta stunder för läsning och varje arbetsresa brukar resultera i 2-3 lättlästa pocket.

Bland årets böcker finns ovanligt många finländska verk och riktigt bra sådana också:

Nilla Kjellsdotter 👍

Max Seeck 👍

Matti Remes 👍

Mikael Crawfords Lotto 👍👍

Men bland de inhemska läsupplevelserna hittar vi också bottennapp som

Jenni Haukio 👎

Christina Gustafsson och Simon Ventus samarbetsprojekt 👎

Som vanligt är det mest deckare och feelgood. Den bästa avkopplingen. Men ett tips ska jag ge er som gärna läser historisk fiktion och om länder långt borta från den egna verkligheten. Alka Joshi har skrivit en trilogi som utspelar sig i 1950-talets Indien. Jag läste med stor behållning de första delarna, Hennakonstnären och Den rosa stadens hemligheter, och ska ta itu med Parfymören i Paris bara jag får tag i den på biblioteket.

Nu ska jag ta itu med julklappshögen. I högen ligger en del intressanta pärmar att bita i. Jag återkommer med mera information om ett par dar eller så.

Allting är relativt. Eller är det?

Som barn tyckte vi att ett år var en oändligt lång tid. Tidsspannet mellan jularna, eller mellan två födelsedagar var omöjligt att greppa. Sommarlovet räckte en hel evighet och sportlovet en halv. Om man väntade på något stod tiden still. Och då man inte väntade på något speciellt befann man sig i stunden. Lekte. Läste. Retade småsystrar. Bakade med mommo. Spelade spel. Ritade. Eller gjorde så där lagom ingenting.

Nu då man försöker stanna tiden och njuta i stunden rusar tiden fram. Från jul till påsk är det två blinkningar och sommarsemestern är en ynka blinkning lång. Vi väntar alltid på något. Och det kommer alltid väldigt snabbt på. Nästa semesterresa ska alltid vara inbokad. Kalendern full av evenemang. Är det vi som ger fart åt tiden? Eller går tiden fortare då man är äldre? Är det så att tiden inte går jämnt längs livet, utan en timme då du är barn motsvarar 10 minuter då du är vuxen? Och då du är gammal är en barntimme bara en minut lång? Är tiden relativ? Eller är det vår tidsuppfattning som är relativ? Utvecklas tiden liksom exponentiellt?

Stora tankar snurrar nu under årets sista skälvande minuter. Eller är det timmar? Jag vågar inte fråga ett barn... Hur som helst blir det snart sommar. Fortare än kvickt.

From all of us to all of you

Tänka sig. Så är det åter igen dan före dopparedan. Vintersolståndet är bakom oss och det nya året framför. Som traditionen påbjuder blir det skinka och julklappar och glögg och konfekt. Det blir sena kvällar och många glada skratt och för mycket mat och vin och förhoppningsvis många nya böcker. Det blir ett par dar ledigt och Netflixmaraton och kanske en promenad om vädret är samarbetsvilligt.

Till dem som inte har allt det här vill vi som vanligt ge en liten gåva, i år blev det filtar, fruktträd och en bikupa. På detta sätt vill vi önska er alla en fin och vacker och glad jul precis på det sätt som ni trivs med. Puss och kram!