Det har varit ett magert år på litteraturfronten. Kan det kanske verka som, då jag tittar på årets lässtatistik. Endast 74 böcker, vilket är en nedgång på ungefär 15% från år 2022. Vad har hänt? Är det slut på bra läsning? Håller jag på att bli blind? Eller har jag tittat för mycket på TV?
Nu ska vi inte vara oroliga. Orsakerna kan vara många. Kanske har jag läst några fler finska och engelska böcker? Jag läser nämligen långsammare på andra språk. Kanske har årets verk varit längre och mer svårlästa? De många och långa lässtunderna till sjöss byttes till många landsvägskilometer i husbil. På vägen hinner man inte läsa, utan vill se sig omkring och beundra vyerna. Det har inte varit så många arbetsresor i år. Flygtimmarna är utmärkta stunder för läsning och varje arbetsresa brukar resultera i 2-3 lättlästa pocket.
Bland årets böcker finns ovanligt många finländska verk och riktigt bra sådana också:
Nilla Kjellsdotter 👍
Max Seeck 👍
Matti Remes 👍
Mikael Crawfords Lotto 👍👍
Men bland de inhemska läsupplevelserna hittar vi också bottennapp som
Jenni Haukio 👎
Christina Gustafsson och Simon Ventus samarbetsprojekt 👎
Som vanligt är det mest deckare och feelgood. Den bästa avkopplingen. Men ett tips ska jag ge er som gärna läser historisk fiktion och om länder långt borta från den egna verkligheten. Alka Joshi har skrivit en trilogi som utspelar sig i 1950-talets Indien. Jag läste med stor behållning de första delarna, Hennakonstnären och Den rosa stadens hemligheter, och ska ta itu med Parfymören i Paris bara jag får tag i den på biblioteket.
Nu ska jag ta itu med julklappshögen. I högen ligger en del intressanta pärmar att bita i. Jag återkommer med mera information om ett par dar eller så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar