Om mirakel och kallt kaffe

"Kylmä kahvi kaunistaa", säger man på finska. Oftast i samband med att man sväljer en sista munfull kallt kaffe som har blivit kvar i koppen för att man har pratat för mycket på kaffepausen. Brr. Jag gillar inte kallt kaffe. Inte hett kaffe heller, för den delen. Hett kaffe ska få en rejäl slurk kall mjölk och då är det drickbart nästan meddetsamma. Men fönstret för att dricka det lämpligt varma kaffet är litet, och vips har kaffet kallnat för mycket i muggen. Det är inte lätt att vara kaffedrickare. 

Men varifrån kommer uttrycket att kallt kaffe gör dig vacker egentligen? Enligt Pauligs webbsida har uttrycket uppstått i gamla goda tider, då förnäma unga damer tog väldigt lång tid på sig att göra sig i ordning på morgonen och kom sent till det kallnade förmiddagskaffet. Det låter som en helt plausibel förklaring. Precis lika troligt som den modernare versionen av uttrycket låter idag: "Kylmä kahvi kaunistaa, muttei se ihmeitä tee". 

Kaffe på en uteterrass i vårsolens sken nånstans i mellan-Europa.

Så här ser kaffet ut ifall mjölken är slut.

Coffee art.

Det här är också kaffe. 

Bambu som brister

Det var minsann nära ögat. Jag petade öronen häromkvällen och tops-pinnen i bambu BRAST. Tänk om ena halvan hade halkat in i örat? 😳 Det kunde ha utmynnat i ett intressant men skämmigt besök på akuten…

Okej mamma, jag vet att man inte får peta inne i örat med något mindre än en armbåge. Så vad jag egentligen menar är förstås att jag putsade örat med en armbåge i bambu. Och den brast! 

(Man måste hålla mammorna lugna...)

En sån miss

Häromdagen slog det mig att det fanns ett stort hål i min allmänbildning. Jag har nämligen vandrat på jordens yta i över femtio år, men aldrig kokat ärtsoppa själv. Jag älskar ärtsoppa, tycker att den på burk är god men uppskattar hemlagad ärtsoppa ännu mer. Men jag har på något sätt trott att det är bökigt och omständligt att koka soppa på torkade ärter. Jag kunde inte haft mera fel! Visst, soppan kräver blötläggning och lång koktid, men du behöver bevars inte stå bredvid kastrullen under hela tillagningen för att se ärterna blötas och soppan kokas. Nej, det blir en massa tid över till att pilla navelludd eller läsa en god bok till exempel. 

Sagt och gjort. Denna punkt på min ämbarlista skulle bockas av. Ärter och morötter och sidfläsk inhandlades sålunda och ärterna lades i blöt. Följande dag fyllde jag på med vatten, hackad lök, morötter och sidfläsk och lät koka i ett par timmar. Fatta hur enkelt det är att koka ärtsoppa! Sedan pimpade jag med lite rökt skinka, senap, salt och mejram och den var ju hur god som helst. 

Jag bjöd in några modiga matgäster för att delta i det unika gastronomiska tillfället så jag kände mej tvungen att steka plättar till efterrätt. (Det blir ungefär 100 plättar av en smet på 1½ liter mjölk. Och det tar ganska länge att steka.) Sämre söndagslunch kunde man ha haft! 

Glada vi till jobbet gå

Ja! Det är viktigt att skratta och ha roligt på jobbet. Och ja, det gäller faktiskt alla. Gammal och ung. Chef och donare. Kvinna och man. Kolla så härligt med lite fniss.

Skojigt på TV-nytt

Det jag skulle önska är att få veta vad som var så roligt! 😂😂

Disclaimer

Bokbloggen har just läst Mats Strandbergs Konferensen och kommer med ett varningens finger. Det är en välskriven men gastkramande och förskräcklig historia och inte något för dig med svagt hjärta. Inte något att läsa i nattens mörka timmar heller för den delen. Inte om man vill sova gott alltså. 

Berättelsen börjar lite ångestladdat med en lätt dysfunktionell arbetsgemenskap med en dålig chef och det vanliga galleriet med asociala, mobbade, alkoholiserade, utbrända och strebrar. De åker på konferens till en avlägsen stugby och deras eländiga privatliv börjar rulla fram. Misshandel, skilsmässa och ensamhet. Man läser och lider. Men sen kommer den galna mördaren. Gevär, knivar, yxor. Kollegerna dränks, skjuts ihjäl, huggs ihjäl. Benpipor och hjärnsubstans. 

Om boken skulle bli film (gud förbjude!) skulle den falla in i kategorin splatter. Jakten i mörkret och regnet är så laddad att jag läser med svettiga handflator och ständigt pickande hjärta och det är fullkomligt omöjligt att somna efter att ha läst i sängen. 

Boken är tveksamt läsvärd, jo, men på egen risk! 

Kvinnan med de röda skorna

Nej vet ni vad. Nu behöver vi pigga upp oss lite mitt i oxveckor och blixthalka och snöslask. Dessutom behöver vi uppdatera våra vinterkängor som är nergångna och läcker och är fula och slitna. 

Sagt och gjort. Nya vinterkängor är inhandlade och de är röda. Just det. Röda. Blir man inte uppiggad av det, så blir man aldrig. Tjingeling!

Mytomanen som saknades…

…kunde vara en deckartitel á la Agatha Christie. På riktigt är Mytomanen den åttonde boken i serien om polisen Emma Sköld av Sofie Sarenbrant. Och den boken saknades. Märkte jag halvvägs in i bok nio, Skyddsängeln, i samma serie. Då hade jag hunnit skrapa mig i huvudet många gånger om, och fundera på hur i helsike jag inte hängde med i handlingen.

Nu har Mytomanen inhandlats och väntar på att läsas. Och därefter blir det kanske omstart för bok nio. Skönt ändå att jag inte hade tappat mitt sunda förnuft, något jag befarade då läsandet var som allra råddigast.