Elpanik

Elpriset är som bekant på allas läppar. Man följer börspriser med appar, hamstrar ved, installerar solpaneler och stickar sockor. Vi som har ett fortlöpande elavtal och inte särskilt stora elräkningar hittills, har lutat oss lugnt tillbaka i sofforna och roat följt med den stigande paniken.  

Men nu höjdes också vårt pris från 1 oktober. Nu skrattar vi inte så mycket. Bring it on. Vi är redo.

Stressiga september

Hej govänner!

Ni tror antagligen att jag bara cyklar omkring och lever ett ointressant liv. 

Tja, cyklar gör jag ju givetvis. Så gott som varje dag. Om jag hinner. För nu är det brådis både på jobbet och hemma. Kappsäck och pass hinner inte in i skåpet mellan svängarna, vi ställer till kräftskiva, åker på picknickkryssning till Åland, går på marknad,  byter bil, säljer båt, agerar flyttfirma åt Tvåan och Trean och sysslar med en massa.  Det är kul då det händer, men det får ju inte bli för mycket av det goda. 

Just nu skulle det passa bra med ett helledigt veckoslut, men det får vi vänta på. Terrassmöbler ska plockas undan, fönster borde tvättas, svamp väntar på att plockas och en massa bra böcker ligger på nattduksbordet och väntar på att läsas. Det skulle passa fint med några riktigt regniga och ruskiga dagar, men de kommer nog bara vi väntar. Till dess rusar vi vidare.

Svischade över Öresundsbron och njöt av utsikten. 

Åt thaimat på marknaden. 

Traditionell kräftskiva med extra allt. 

Welcome on board. 

I motvind

Varför blåser det alltid motvind då man cyklar? Både på dit- och hemvägen. Till och med längs den nya fina cykelvägen till Karis.

Älskar förresten att cykla på ny, slät asfalt. Vem gör nu inte det, ju. Till och med i motvind på hemvägen. 🚴🏼‍♀️🌬

(Den uppmärksamma tittaren kan höra en distinkt snörvling i slutet av filmsnutten. Det är jag. Snörvlar gör man efter en cykeltur i motvind.)

Solsken och Karl Johan

Resor i arbetets tecken brukar för det mesta ske på okristliga tider så att klockan ringer 04.30 vid avresan och visar 01.30 då man kryper i säng efter hemkomst. Arbetet utförs ofta i fönsterlösa kontor i anonyma och dåligt luftkonditionerade byggnader i tråkiga industriområden långt utanför spännande stadscentra. Nätterna tillbringas i små, varma hotellrum med heltäckningsmattor och alltför mjuka madrasser och de ömma fötterna tvättas i obekväma duschar eller - ännu värre - badkar. Klart det är spännande och intressant att göra arbetsresor, men för det mesta beror det ju på resans mål och syfte, och på resesällskapet, inte så mycket omständigheterna. 

Detta gäller i högsta grad också måndagens snabbresa tur och retur till Oslo. Var det tidig start? Ja. Ligger kontoret långt utanför Oslos vackra centrum? Ja. Tillbringade vi dagen instängda i ett konferensrum utan fönster? Ja. Var jag hemma efter midnatt? Ja. 

Men hade jag ett par timmar över att åka in till centrum för att strosa längs Karl Johans gate och äta en tidig middag i solskenet på Aker Brygge? JA! Den lilla kvällsutfärden kan man kalla en mikrosemester. Nu hemma igen.  

 

Släkten är bäst

Släktträff med mostrar och kusiner och barn och barnbarn och barnbarnsbarn. Hur spännande och trevligt låter det 🙄? 

Jättekul, faktiskt! Åtminstone då det gäller vår släktgren. En gång i året brukar vi samlas i ungefär 24 intensiva timmar för att prata, skratta, äta, dricka, spela och tävla. I år gick åldersspannet från 3 år till 90 år. 19 personer gav sig tid att vara med i år, och ett gott tecken på att det brukar vara trevliga tillställningar är att medelåldern i år låg på 44 år och det är många av ungdomarna i den tredje generationen som gärna hänger med. 

Middag på Höijers, glassbuffé till efterrätt hemma hos oss, Yatzy, mölkky, en del vin, frågesport och lite golf på lek. Söndagslunch och sedan hemfärd. Kort och intensivt. Och planeringen för nästa sommar är igång. Tack för i år!

Något för den late

Idag är det inte 9 april, och följaktligen inte heller finska språkets dag. Därför passar det bra att lägga in en stark rekommendation på en alldeles briljant översättning till modern svenska av vårt nationalepos Kalevala. 

Kalevala borde alla läsa nångång i livet. Om man som jag drar mig för att ta mig an 50 verser och 22795 versrader på finska och på runometer, föreslår jag att man unnar sig en betydligt behagligare läsning av Anders Larssons superba översättning och modernisering, Kalevala för lata. 

Underhållande och lättläst och samtidigt lärorik. Nu fattar jag bättre vad Kalevala egentligen handlar om. Tack! Som följande uppdrag ska jag leta fram Eddan och Beowulf för lata!

Men då händer något som förvånar både folk i båten 

och de människor som strömmat till från alla håll på backen.

Gamle Väinämöinen, som nyss suttit där och knäppt och fånlett,

bränner plötsligt av ett häftigt B-ackord på gäddans strängar,

knäpper sedan vidare i stadigt melankoliskt tempo,

sjunger rent och klart en vemodig ballad om livets smärta.

Sjunger så de alla gråter, gråter tills de alla somnar.

Det är denna stund som Väinämöinen, siaren, sett fram mot 

- innerst inne, fast han inte själv ens haft en aning om det!

Hela hans talang tar steget ut och blommar, får sin kröning.

Det är sånt som kallas stundens svar på meningen med träning!

Väinö väcker sina gubbar. Nu är det dags att hämta Sampo!

Flerfack

Är ni också trötta på att kärlet för plaståtervinning alltid är fullt, på att hinken kartong och papp alltid svämmar över, på att det alltid ligger en påse plaståtervinning vid ytterdörren och väntar på att föras till insamlingspunkten? Gör då som vi! Skaffa flerfackstjänsten och ha din egen plastinsamlingspunkt bekvämt på gården! 

Nu återvinner vi plast, kartong, metall och glas i vårt eget insamlingskärl. Nära och behändigt. Inga påsar och lådor dräller längre omkring i hallen och inga dåligt sköljda plastaskar luktar illa i köket. Vardagslyx! 

Flitiga arbetsbin grävde bort häcken, lade sten och förstorade skyddet.
Blommorna till vänster brukar jag vattna.