Idag är det inte 9 april, och följaktligen inte heller finska språkets dag. Därför passar det bra att lägga in en stark rekommendation på en alldeles briljant översättning till modern svenska av vårt nationalepos Kalevala.
Kalevala borde alla läsa nångång i livet. Om man som jag drar mig för att ta mig an 50 verser och 22795 versrader på finska och på runometer, föreslår jag att man unnar sig en betydligt behagligare läsning av Anders Larssons superba översättning och modernisering, Kalevala för lata.
Underhållande och lättläst och samtidigt lärorik. Nu fattar jag bättre vad Kalevala egentligen handlar om. Tack! Som följande uppdrag ska jag leta fram Eddan och Beowulf för lata!
Men då händer något som förvånar både folk i båten
och de människor som strömmat till från alla håll på backen.
Gamle Väinämöinen, som nyss suttit där och knäppt och fånlett,
bränner plötsligt av ett häftigt B-ackord på gäddans strängar,
knäpper sedan vidare i stadigt melankoliskt tempo,
sjunger rent och klart en vemodig ballad om livets smärta.
Sjunger så de alla gråter, gråter tills de alla somnar.
Det är denna stund som Väinämöinen, siaren, sett fram mot
- innerst inne, fast han inte själv ens haft en aning om det!
Hela hans talang tar steget ut och blommar, får sin kröning.
Det är sånt som kallas stundens svar på meningen med träning!
Väinö väcker sina gubbar. Nu är det dags att hämta Sampo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar