Mamma, kom och hjälp

På höstmarknaden köpte jag en ny köksmatta. En såndär blandning av plast och bomullstrasor, ni vet. En som är lätt att tvätta och som torkar snabbt, ty i vårt kök behöver mattan ofta tvättas. I samma ögonblick som jag bad marknadstanten ge mig två meter matta, insåg jag att jag köpte metervara och att mattan i fråga behövde knytas innan den kan tas i bruk. Hjälp! 

Normalt skulle saken lösas enkelt så att jag inkallar min Mamma som snabbt och behändigt skulle ha knutit mattan medan hon dricker en kopp kaffe. Men nu tänkte jag att eftersom jag ändå har fyllt tjugonio så borde jag väl för sjutton klara av att knyta mattfransar själv. Famous last words, liksom. 

Sagt och gjort, här sitter jag nu på terrassen i solskenet och knyter för fulla muggar. Det blir rätt bra ska jag säga. Men jag ska ändå ringa mamma och be henne komma och hjälpa med kanterna, för jag har ingen aning om vad jag ska göra med trasorna längst ut så att de inte rispar upp så fort jag klipper av dem. Och så ska jag koka en kopp kaffe till henne. 

Falafel och hjulfie

Sockervadd, en brandmanshjälm, en slickepinne, en motorcykel, en köksmatta och 10 falafelbullar. Se där årets skörd på höstmarknaden i Ekenäs. Vi fördelade inköpen så att jag tog mattan och falaflarna och Halvan tog resten. Sen åkte vi en hel del på tivolit också och åt varsin hotdog. En fin höstmarknad som vanligt. 

En hjulfie i pariserhjulet.

Ibland är livet bara fint

Vissa helger bara är bättre än andra. Gladare. Soligare. Och längre.

Trött fredagkväll i soffhörnet efter lång vecka. Regnig lördag med effektivt jobb i både kök och trädgård. Besök på torget och eftermiddagskaffe med kaka och Halvans trolleriföreställning hos Systrami. Härligt trevlig kväll hos goda vänner med superbt god mat och många skratt. Solig och varm söndag. Lagom trött efter lördagskvällen. Glad lunch med goda vänner ute på terrassen. Jo, ute!

Jag har strykt, lagat mat till veckan, bykt tvättkorgarna tomma och börjat jobba på nästa fotobok. Maken har slängt sommarblommorna, tvättat utekrukorna och byggt insynsskydd till förrådet. Vi är utvilade och fulla av energi. Det känns som om veckoslutet varit en vecka långt. Ibland är livet bara fint. 

En härlig man!

Hemkommen efter årets eventuellt sista båtveckoslut konstaterar jag att Marea har några riktigt goda egenskaper jämfört med tidigare båtar. Komfortabla (i båtmått mätt) bäddplatser - så att man inte vaknar upp med ryggskott alla mornar, ett rejält (i båtmått mätt) kök - så att inte trappan upp i sittbrunnen också är spisen, egen toalett - så att man inte behöver kissa inklämd bland seglarkläder och gummistövlar i förhytten och kylskåp - så att vitvinet hålls kallt. 

Marea är också utrustad med TV. En helt onödig TV. En TV som jag redan i våras svor på att aldrig skulle betittas. Ty sommaren är kort, man hinner väl glo på dumburken hela långa vintern, man ska njuta av skärgården och allt sånt, ni vet. 

Nåväl, i lördags satt vi i kajutan i den mörka sommarkvällen och njöt av skärgården, några värmeljus, ett glas vin och en god bok. Och då dyker Thomas Lundin upp, lockar och pockar och inbjuder till lördagsunderhållning. Det är dags för frågesportprogrammet På resande Not. Och vem kan väl motstå den härliga mannen! Följaktligen knäpptes TV:n på och böckerna stuvades undan. Helt mot mina principer satt vi sedan där i den finska sommarkvällen, med Finska viken kluckande utanför, och kollade på TV. Att vi inte skäms. 

På resande not och Thomas levererade som vanligt. Mycket underhållande och lärorikt program. Sämre kunde man ha det en lördagskväll i Hangö gästhamn. Men lite skämdes jag.  

Britt-Marie och bikarbonat

Jag har tidigare rekommenderat Fredrik Backmans romaner En man som heter Ove och Min mormor hälsar och säger förlåt. Se här. 

Häromdagen formligen sträckläste jag hans roman från 2014 om Britt-Marie, och lärde mig hur man ska bete sig på arbetsförmedlingen för att få jobb och att bikarbonat är överlägset som städmedel. Backman överträffar sig själv. Läs den!

Höstens inträde

Idag visar kalendern den sista sommardagen. 31 augusti. I morgon börjar hösten. Och då byter jag från sommarväska till vinterväska. Sommarväskan som hänger med bara under de tre sommarmånaderna, har nog tio år på nacken redan, medan vinterväskan som används dagligen under de nio övriga månaderna måste bytas ut lite oftare. Så här gick det till förra gången den skulle uppdateras.

Jag vet att det finns endel av er läsare som har ett förråd av tiotals olika handväskor som ni byter lika ofta som andra byter strumpor. Bli inte förskräckta, jag har faktiskt ytterligare en handväska, min festväska som jag luftar tillsammans med högklackade skor och läppstiftet. Helt blåst är jag alltså inte, men ett stort väskförråd har jag inte heller... 

Och bytet mellan sommar- och vinterväska går lätt med hjälp av min behändiga Bagpod©. En bag-i-bagen så att säga, där alla viktiga grejer ligger, och som är lätt att flytta från väska till väska. Jag skaffade min för många år sedan från DesignWest i Ekenäs, men är inte säker på om butiken längre har Bagpoden i sitt sortiment. Skaffa en du också! 

Min Bagpod är svart. Det är inte lätt att hitta nånting i det svarta hålet inne i en mörk väska.
Se det som ett tips till dig som står i beråd att skaffa en Bagpod. Min nästa ska i alla fall inte vara svart,,,

Fauna och fobi

Mina vänner på FB och Insta har kunnat ta del av fredagskvällens rävincident, då en halvtam ungräv nästan satte hjärtat i halsgropen på mig genom att plötsligt dyka upp i trädgården. Jag har fått förvånade och/eller spydiga frågor om jag är rädd för rävar, vilket föranleder mig att förklara för er läsare hur djurriket är uppbyggt. Lite enklare än von Linné och Darwin tänkte sig faktiskt. 

Grupp 1 i djurriket består av Djur Att Vara Rädd För, Hysteriskt Rädd. Den gruppen har två undergrupper, Ormar och Råttor. Ormar omfattar alla slingrande varelser, större än daggmaskar, som saknar ben. Exempelvis anakonda, svart mamba, verklighetstrogen plastorm och kopparorm. Däremot hör inte krokodil och salamander till denna grupp eftersom de har ben. Det är alltså inte dödlighetsfaktorn utan slingerfaktorn som avgör placeringen. 

Råttor är ett samlingsnamn för alla gnagare med lite päls, korta ben och lång äcklig svans. Exempelvis kloakråtta, skogsmus och sork. Marsvin och kortvuxna män hör inte hit eftersom de saknar svans. Det är lite oklart vad som är avgörande för att hamna i gruppen Råttor, men troligtvis beror det på svansen. Är man osäker klassificeras djuret som Råtta. Möte med djur i Grupp 1 bör undvikas in i det sista, men om så sker är enda utvägen att skrika och springa. 

Grupp 2 består av alla djur som man bör ha Respekt för eller djur som ger en Obehag. Hit hör de flesta djur faktiskt. Hund, tiger, tvestjärt, älg, apa, gädda, mås och räv bland annat. Lömska och lite oberäkneliga djur som någon gång i historien har visat sig farliga för människor. Som man helst tittar på bakom galler eller i en bok. 

Djur i Grupp 2 kan lätt halka in i Grupp 1, om du råkar befinna dig i fel situation. Till exempel om du irrar omkring på savannen i Kenya och stöter på ett lejon. Eller om du krockar med en hjort på motorvägen. Eller blir anfallen av en lösdrivande pitbull. Behåll ditt lugn i möte med djur i Grupp 2 så går det för det mesta bra. Eller ligg ner och spela död. 

Djur i Grupp 3 är djur man tycker om eller är likgiltig inför. Djuren i Grupp 3 är katt, bofink, kanin, vandrande pinne, örn och fjäril. Möjligtvis kan Grupp 3 omfatta något enstaka annat djur också, men inte något jag kommer på just för tillfället. Insekter och spindlar hör kanske lite otippat också hit vilket gör mig och Systrami till en dynamisk duo. Hjältemodigt sveper hon undan både ormar och råttor medan jag får ta mig an spindlarna under hennes svimningsattacker. Detta gäller förstås normala spindlar och inte ludiga saker med en omkrets på 10 cm som lystrar till namnet tarantel (Grupp 2). 

Djur i Grupp 3 kan faktiskt också flytta upp i Grupp 2. Till exempel om de uppträder flockvis som en svärm getingar eller överraskande som en vandrande pinne som plötsligt hoppar fram bakom ett hörn. 

Det är inte lätt att vara räddhare (Grupp 4).