På höstmarknaden köpte jag en ny köksmatta. En såndär blandning av plast och bomullstrasor, ni vet. En som är lätt att tvätta och som torkar snabbt, ty i vårt kök behöver mattan ofta tvättas. I samma ögonblick som jag bad marknadstanten ge mig två meter matta, insåg jag att jag köpte metervara och att mattan i fråga behövde knytas innan den kan tas i bruk. Hjälp!
Normalt skulle saken lösas enkelt så att jag inkallar min Mamma som snabbt och behändigt skulle ha knutit mattan medan hon dricker en kopp kaffe. Men nu tänkte jag att eftersom jag ändå har fyllt tjugonio så borde jag väl för sjutton klara av att knyta mattfransar själv. Famous last words, liksom.
Sagt och gjort, här sitter jag nu på terrassen i solskenet och knyter för fulla muggar. Det blir rätt bra ska jag säga. Men jag ska ändå ringa mamma och be henne komma och hjälpa med kanterna, för jag har ingen aning om vad jag ska göra med trasorna längst ut så att de inte rispar upp så fort jag klipper av dem. Och så ska jag koka en kopp kaffe till henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar