Det är en inställningsfråga

En ny bil kräver en hel del instruktioner att ta till sig och en massa inställningar att göra på säten, rattar och andra manicker. Men viktigast av alla är ändå radiokanalerna. Dessa bör programmeras in så fort som möjligt för njutbar körupplevelse. 

På kanal 1 ligger Yle Vega. Naturligtvis. Och som en eftergift till sönerna ligger X3M på kanal 2. Den lyssnar jag ytterst sällan till då jag är ensam i bilen, har lite svårt för Popnyheter, Sex å sånt och annat struntprat som förekommer där. Två skvalkanaler behövs ytterligare, Nova och Aalto på kanal 3 respektive 4, för att kunna variera musikvalet i olika körsituationer. Och då jag vill byta bort Kaffekvarnen, Tack&Lov och Radiodoktorn. (Däremot har jag upptäckt att det är mycket vilsamt att lyssna till vädret och sjörapporterna). 

Ibland behöver man lugnande musik i trafiken och då passar det utmärkt att stilla sig till Classic på kanal 5. Har man tur kommer det vacker pianomusik eller varför inte mäktiga symfonier. Blir det opera brukar jag byta... Groove som nuförtiden heter Loop har helt tappat greppet, så den bryr jag mig inte om att programmera in. Istället väljer jag Radio Rock på kanal 6. Det behövs ibland om man håller på att somna vid ratten. Eller om man håller på att blir försenad och behöver bli lite mer taggad i trafiken. 

Sådär. Det viktigaste är fixat. Som följande måste jag väl orka kolla upp bensintank och pisspojke...

Fjolårets blommor

Idag är det 17 januari och jag bestämmer mig för att slänga den här söta buketten som våra nyårsgäster hämtade med sig på nyårsaftonen. Precis! Buketten är alltså 17 dagar gammal och rätt så fräsch ännu. Då jag fick den var den ännu vackrare med inslag av mörkblå anemoner, som hängde med i ett par dagar. 

De här rosa näpna blommorna har prytt matsalsbordet ända sen i fjol alltså. 

Men nu är det dags att förpassa nyårsblommorna till de sällare jaktmarkerna och göra rum för en färggrann knippe tulpaner.

Visst är de fina!

I-landsproblem

Hrmpf. Här går jag och grämer mig. Över vad, kan man undra? Det har just blivit vinter. Solen skiner. Jag har just bytt bil och den splitternya Forden står skinande silvergrå på gården. Livet ler. Vad kan nu vara på tok?

Jo, då jag lämnade den gamla bilen i utbyte, såg jag till att noggrannt tömma bilen på allt möjligt krafs som samlas i fack och fickor. Fönsterskrapor, paraply, halspastiller, GPS, telefonladdare, pennor, tändsticksask, solglasögon, EIF-fönsterreklam, kupévärmare, CD-skivor i mängder, reservshoppingbag, värmepåse för pizzalådor, USB-stickor (2 stycken) (vems??), våtsavetter, telefonladdare (en till?), småmynt, näsdukar, vattenflaska (tom) och lite annat ditt och datt. (Vem har burit allt dethär krafset till bilen, och varför?!?)

MEN på nyckelringen till den gamla bilen hängde en pollett till kundvagnarna på K-Supermarket, och den glömde jag ta tillvara. Arrgh. Det är så bekvämt att åka och handla och alltid ha polletten till hands då man ska ha en vagn. Speciellt för mig som aldrig tycks ha rätt mynt på mig.
Nu börjar jakten på en ny pollett. Ibland är det skönt att bara ha i-landsproblem att lida med...

(bilden är lånad från det gränslösa internätet, bara så att ni ska fatta vad jag pratar om)

Skurkspår

Det är skönt att det nu har kommit lite snö. Varje morgon går jag ut genom källardörren för att hämta tidningen. De eventuella skurkarna som gömmer sig i mörkret bakom husknuten har flera sekunder på sig att smyga sig in i källaren medan jag går min vända på ungefär 20 meter till postlådan. Då jag kommer tillbaka in med tidningen under armen väntar jag med hjärtat i halsgropen på att skurken som har gömt sig inne i källaren ska hoppa fram och överfalla mig. Det är skönt att det nu har kommit lite snö, så att jag ser de skurkaktiga fotspåren som leder in i källaren.

Jag MÅSTE sluta se på skräckfilmer på teve.

Julgransplundring

Nu är glada julen slut, slut slut. 

Julegranen bäres ut, ut, ut.

Men till nästa år igen

kommer han, vår gamle vän,

ty det har han lovat.

I morgon är det Tjugondag Knut, men för enkelhetens skull bars julen ut redan idag. Granen stod så grön och grann i stugan, men det hjälpte inte, in for den i brasan. Tomtar, änglar, bollar, glitter och annat vackert julpynt packades omsorgsfullt ner i lådor och julgardinerna byttes ut. Ikväll ska den sista glöggen drickas ur.

Snöflingorna dalar sakta utomhus och hela världen blir vit och ljus igen. Snart är det vår!

Granriset sprakar i brasan.

I mitt barndomshem var det inte alltid lika mysigt som i Bullerbyn. Men ibland. Här får ni se några bilder från en julgransplundring någon gång i mitten av 1970-talet. Pappershattar, knackkorv och Jaffa. Dans kring granen innan den plundrades. Tack Mamma för ett fint kalas!

Några av läsarna kanske till och med känner igen sig?

Hissdörren

Jag stiger in i hissen och trycker på knappen till parkeringshuset. Ser hissdörren långsamt stängas. Alltför långsamt. Med hjärtat i halsgropen väntar jag att i sista stund se en hand i den smala springan. En hand som tvingar upp hissdörren. Gastkramande tiondedelssekunder släpar sig långsamt fram innan dörren äntligen sluter sig och jag är räddad. Inga skurkar i hissen den här gången heller.

Jag MÅSTE sluta se på thrillers på TV.

Ett bra tips

Jag har lagt en ny blogg i min lista över bloggar jag följer. Kolla in Pattes fina bilder! Här!