Jag stiger in i hissen och trycker på knappen till parkeringshuset. Ser hissdörren långsamt stängas. Alltför långsamt. Med hjärtat i halsgropen väntar jag att i sista stund se en hand i den smala springan. En hand som tvingar upp hissdörren. Gastkramande tiondedelssekunder släpar sig långsamt fram innan dörren äntligen sluter sig och jag är räddad. Inga skurkar i hissen den här gången heller.
Jag MÅSTE sluta se på thrillers på TV.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tack och hej!
Nu är tiden för årsbokslut. Instagrammarna publicerar årets mest likeade bilder. På TV visas Året med kungafamiljen och andra årssammanfattn...
-
Det är släpärtstider igen. Under några korta högsommarveckor då man får tag på åkerärter på torget. En kortare period än den riktiga kräfts... -
Helt oförskyllt blandas jag in i Makens och Treans golfvurm. Den har pågått i några år nu, och oundvikligen blir man mer eller mindre engage...
-
Semestern sjunger på sista versen och arbetsvardagen lurar runt hörnet om ett par dagar. Jag såg mig omkring i hemmet och insåg att jag beh...
Trodde att jag var rädd för det mesta, men hissdörren har jag inte ens tänkt på att vara rädd för, haha :) Lite mindre rädd nu när andra säsongen av Bron har tagit slut, men den var så bra att jag måste se den fast jag efter varje avsnitt trodde att någon skurk gömde sig i min lilla lägenhet. Här kan du förrsten läsa min Galway-blogg: http://justanother-reseblogg.blogspot.fi
SvaraRaderaTips ska belönas med tips! Nyskapad hissrädsla bytes mot ny blogg! Sorry om jag framkallat hissrädsla hos dig, men tack för bloggtipset. Den ska jag följa! Och ha det så bra på den Gröna Ön!
Radera