Good old England

Hello folks! Hälsningar från vackra England! Där har vi ätit och druckit och haft roligt förra veckan. England visade sig från sin bästa sida, regnet lyste med sin frånvaro och temperaturen visade behaglig sensommar. 

Så fort flygplanshjulen nuddar landningsbanan på Heathrow blir jag britt. Jag vill ha bacon och äggröra till frukost, jag byter kaffet mot en rejäl mugg Earl Grey, jag dricker Pimm's istället för vitt vin och hälsar "Hiya, how're you doing" högt och ljudligt i butiker och pubar. Visst är det fint att resa i Italien och Spanien också, men där är jag turist och gäst. I England känner jag mig hemma. 

Vi har besökt Storbritannien, främst London och Skottland, några gånger tidigare. Den här gången vände vi London ryggen och styrde hyrbilen rakt västerut, mot Wiltshire, Somerset, Oxfordshire och Cotswolds. Maken hanterade vänstertrafiken med bravur, men jag hörde honom mumla för sig själv i varje korsning; "håll till vänster, stanna på fel sida". Bil och passagerare klarade sig helskinnade. Vi började med ett bucket list besök på Stonehenge och åt sedan sen lunch i Bath där vi kollade på de romerska baden. Afternoon tea fick bli en pint på en pittoresk pub i en mysig liten by längs en slingrande smal väg i Cotswolds. Följande dag besökte vi Henley on Thames, ett måste för en före detta roddare. På eftermiddagen vandrade vi runt Oxfords collegen i sällskap av en studerande som underhöll oss med många intressanta detaljer och skojiga anekdoter från universitetslivet. Lördagen var vikt för Foodies' Festival, mer om detta kulinariska evenemang bjuder jag på senare. Och på söndagen mellanlandade vi i Windsor innan vi avslutade det brittiska kapitlet med flyget hem. Jag kan inte med ord beskriva hur härlig resa vi hade. 

Stonehenge mot en dramatisk himmel.

Floden Bristol Avon rinner stillsamt genom Bath. 

Hur mysig är inte den här puben?

The Henley River and Rowing Museum är värt ett besök. Också för icke roddintresserade. Här finns nämligen en alldeles ljuvlig Wind in the Willows avdelning (Det susar i säven), med väldigt fint byggda, gulliga scener ur Kenneth Grahames klassiska barnbok.   

Jag dricker normalt aldrig Pimm's. Men på engelsk mark är allting annorlunda.  

En smal mörk gång leder förbi Magdalen College där C S Lewis fungerade som fellow, men framför allt där han skrev bland annat Narnia-serien.
Ni ser gatlyktan som står nästan inne i trädet - det är den som inspirerade honom till gatlyktan i Narnia-skogen.  

The Bodleian är Oxfords huvudbibliotek och grundades 1602. Inte i går alltså. Det finns så mycket historia i England. 

Vi myllrade utanför Windsor Castle med de andra turisterna och valde att inte gå in. 

  

Man ser nämligen det enorma komplexet bekvämt från flyget strax efter starten. (zooma in längst ner i bilden)

Man ser nämligen det enorma komplexet bekvämt från flyget strax efter starten. (zooma in längst ner i bilden)

Home sweet home, som vi engelsmän säger. 

Utryckning

Faktum 1: batterier i till exempel brandvarnare och dörrklockor tar alltid slut mitt på natten. 

Faktum 2: batterierna tar alltid slut mitt under Makens djupsömn, varpå han är helt okontaktbar. 

I natt, klockan 01.45, vaknade jag av ett obekant alarm. Pip-pip, pip-pip, pip-pip... Det är inte dörrklockan, det är inte brandvarnaren, det är inte frysen som står på glänt. Mödosamt tar jag mig upp ur sängen, blind som en fladdermus, krokig som ett frågetecken, och trevar mig ut i hallen, mot ljudet. Precis som jag lokaliserar ljudkällan på byrån i hallen upphör det. Jag kollar Makens telefon ifall han bytt ringsignal och någon har försökt ringa. Jag kollar min egen telefon i köket. Inga spår efter signaler. Jag börjar tvivla och funderar om jag hade haft en väldigt realistisk dröm om alarm? Jag tumlar tillbaka i säng och lägger huvudet på dynan. 

Klockan 01.47 piper alarmet igen. Pip-pip, pip-pip, pip-pip... Nu är jag snabb på bollen och rusar ut i hallen och hittar Makens aktivitetsklocka som larmar. Desperat trycker jag på skärmen och olika knappar och lyckas faktiskt på tyst på klockan. Tillbaka till sängen.

Klockan 01.49. Pip-pip, pip-pip, pip-pip... Tydligen hade jag bara snoozat klockan. Nu går jag med rätt så klampande, ljudliga steg till klockan och flänger in den i hjälpköket. Jag stänger dörren efter mig, går på toaletten, dricker ett glas vatten och går till sängs, inte klarvaken, men heller inte riktigt i sömnläge. Men där i nattens tysta timmar går det ändå snabbt att vaggas till sömns, till och med fast jag svagt, svagt, genom hjälpköksdörren hör ett Pip-pip, pip-pip, pip-pip... 

Det är inte så mycket irritation över att behöva kuta omkring under nattens timmar, utan mera en liten ilska över att varken ägaren till klockan eller Ettan som sover i gästrummet på typ en armlängds (okej, två) avstånd från alarmet vaknar. "Ett gott samvete bäddar för en god sömn."

Slut på rapporten. 

Sommarrapport

Oj, hur snabbt gick den här sommaren egentligen? Jo, jag vet, den är verkligen inte slut än, men semestern är över, och det är dags att göra ett mellanbokslut innan den hektiska sensommaren och hösten kör igång på allvar. 

Juni visade sig inte från sin bästa sida, men vad gör det då vi tillbringade en vecka på vackra Bornholm med födelsedagsfirande och sedan firade midsommar i glada vänners lag och strålande solsken ute i skärgården.  

Då sommarhettan slog till började jag min semester. Det blev långa lata dagar hemma på terrassen, ute på sjön och i härliga möten med vänner och familj. Så firas semestern bäst, utan planerat program, där man spontant tvättar mattor, äter blåbärspaj, blandar mojitos, grillar korv och läser, läser, läser. Nu är jag färdig tankad, och redo för årets andra halva. Bring it on! 

Vi såg We will rock you (WWRY) på Raseborgs sommarteater tillsammans med en rekordpublik. 

Vi åkte genom Jomalvik kanal.

Vi tillbringade ett fint dygn hos goda vänner ute i Lovisa skärgård. 

En eftermiddag på klipporna på Vrakholmen kräver sin blåbärspaj med vaniljsås.

Hur roligt är det inte att stöta på goda vänner i Hangö och spontanhänga med dem en eftermiddag!

Mamma bjöd på snålsoppa. Till glädje för Maken, inte så mycket för mig. 🤢

Vi gjorde ett par turer till Pargas och kollade att arbetet på den nya bron fortskrider. 

Och inledde kräftsäsongen.

Den ofrivilliga städaren

Semestern sjunger på sista versen och arbetsvardagen lurar runt hörnet om ett par dagar. 

Jag såg mig omkring i hemmet och insåg att jag behöver slösa en kvart av den återstående ledigheten på att dammsuga upp de värsta dammråttorna, katthåren och björkfröna i köket och hallen men lovade mig själv att inte sätta alltför mycket tid på världens tråkigaste sysselsättning men sen märkte jag att badrummen var i skriande behov av lite uppfräschning så jag torkade av det värsta och tömde roskisarna och bytte handdukar och så satte jag på en maskin tvätt innan jag fortsatte med dammsugandet som borde gå i en handvändning eftersom vi har inga mattor på golvet för dom har jag skurat under ledigheten men sen märkte jag att dammråttorna hade spridit sig över hela huset så jag fick ta ett varv i sovrummen också fast jag hade tänkt fuska med dem och sedan såg jag att en ormbunke hade dukat under i värmen och tappat alla sina blad på golvet så jag fick ta en sväng med dammsugaren också i vardagsrummet och sedan behövde jag torka bord och bänkar och köra en maskin tvätt till och då började jag längta efter en sval dusch men insåg att också duschhörnan behöver tvättas och eftersom jag redan var upp i varv så plockade jag fram golvmoppen för att torka upp ett par fläckar i hjälpköket som funnits i flera veckor redan och irriterat mig och då var det lika så bra att ta en sväng med moppen i köket också innan jag satte på en sista maskin tvätt och radade skor i vindfånget och vek ihop lite underkläder som hade hängt på tork. 

Jag valde att sluta innan jag plötsligt fick för mig att börja tvätta fönster och torka golvlister (vilket givetvis också skulle behövas) och gick till kylskåpet för att belöna mig med en kall öl men så råkade jag kolla klockan och märkte att den visade 10.15 och även om det är semester så vill jag inte vara en person som dricker öl på förmiddagen så jag fick nöja mej med ett glas vatten. NU ska jag njuta av semestern resten av dagen.   

Den ofrivillige golfaren

Helt oförskyllt blandas jag in i Makens och Treans golfvurm. Den har pågått i några år nu, och oundvikligen blir man mer eller mindre engagerad i deras fritidssysselsättning. Jag försöker hålla engagemanget till ett minimum, men det är svårt då diskussioner om banor och handicap och skor och klubbor böljar omkring mig. 

Golf är utan tvekan en redskapssport. Men det går långt utöver val av rätta sortens klubbor. Det är viktigt också med rätta skor, golfväska och handskar. Och framför allt bollar. Riktigt bra bollar kan kosta flera euro styck. Styck! Alla bollar ser ju likadana ut. Små och vita. Ibland med reklamtryck på. Och en boll räcker tydligen inte, utan det behövs många bollar. Inte som i minigolf alltså, då du spelar med en enda boll fram till sista banan där den returneras till officen. 

Häromdagen fick jag en smärre chock då golfarna hade kommit över ett parti lakeballs, alltså bollar som kommit på avvägar på golfbanan och möjligen fiskats upp ur ett vattenhinder. Det finns alltså driftiga företagare som finkammar golfbanorna på övergivna bollar, tvättar dem och säljer dem. Fundera en stund på den affärsidén - samla in borttappade bollar och sälj dem TILLBAKA till golfarna som slog iväg dem.