Uppfinningsrikedom

Under årtusendenas lopp har många livsomvälvande uppfinningar sett dagens ljus. Hjulet förstås. Penicillinet. Osthyveln. Och torkskåpet ovanför diskbänken, en finländsk uppfinning. 

Jag går och tänker på att någon skulle kunna uppfinna nånting som stoppar tiden. Hur bra skulle inte det vara? Det skulle förstås vara något lagom anspråkslöst - jag är verkligen inte ute efter att bli odödlig - utan en manick som kunde användas sparsamt för att stanna upp i tiden för några timmar. 

En sommarlördag till exempel. En sväng på torget eller golfbanan (Maken, inte jag!), en god bok i skuggan, en halvtimme i mattvätten, en kort cykeltur - allt går så snabbt. Tänk om man då kunde ta fram tidsmanicken, lite som Men in Black, men inte för att tömma minnet utan för att få allt att gå i slow motion. 

En kväll i goda vänners lag kunde bromsas upp nån gång där kring 22-tiden, vid kaffet och desserten, så att man hinner ta till sig av alla goda juttun och skrattsalvor. Jag skulle verkligen inte stanna tiden vid 3-tiden på natten då man kanske har druckit ett glas för mycket, man är trött och inte kan få en taxi hem. 

På julafton skulle jag använda tidsmanicken för att hinna njuta av den goda maten, att ha familjen samlad, av julklapparna och av brädspelen. De korta och ljusa midsommarnattstimmarna skulle också gärna får vara mer utdragna.  

Kanske den extra tiden tas från en annan dag istället? Jag vill verkligen inte ge bort några timmars god sömn, men skulle kunna tänka mig att plocka timmar till exempel från tråkiga flygresor, läkarmottagningens väntrum eller snöslaskiga och gråa novemberdagar. Jag skulle gärna ge några minuter från cirkelträningen också. Omfördela tiden, liksom. 

Tänk om några fiffiga vetenskapsmän kunde ta itu med tidsmanicken. Och medan de håller på så kunde de samtidigt jobba fram en termosmugg som både håller kaffet varmt och inte läcker då man dricker ur den.  

Sommarteater

Är det årliga besöket på sommarteatern ett nödvändigt ont? Eller är sommarteater intimt förknippad med sommar och semester och något du ser fram emot hela året? För egen del ligger jag nånstans där mitt på skalan. Det årliga besöket är en trevlig förströelse, men ingenting jag gråter för ifall det inte blir av. 

Här i Ekenäs är det förstås Raseborgs sommarteater som gäller, med publikvänliga, ofta storslagna pjäser och mer eller mindre duktiga amatörskådelspelare. Det är sidu morjens-mingel före pjäsen och knackkorv i pausen. Bänkarna är lagom obekväma och det är långt att gå från parkeringen. Men för det mesta riktigt trevligt. 

I år bestämde vi oss för att ta sommarteatrandet till nya höjder. Vi lyfte blicken och breddade våra vyer. Vi inledde med ett besök på Mustion Kesäteatteri i Svartå och såg Vaimoni on toista maata. Proffsskådisar, en fars med mycket skratt, hårda träbänkar men sittunderlag till alla som behöver. Och tak över både läktare och scen. Varken sidu morjens eller knackkorv, men en promenad i den vackra slottsparken fullbordade en trevlig upplevelse.

 

Sedan åkte vi norrut, till Tammerfors. Några glasbruk på vägen, sightseeing i Finlands tredje största stad och övernattning vid forsen. (Nå på hotell, förstås, inte på stranden). Vi tog en Nysse-buss ut på Pyynikki-åsen, till Pyynikin Kesäteatteri. Nu snackar vi sommarteater 2.0. Proffsskådisar, alkoholservering i teaterrestaurangen och en nyskriven komedi, Karavaanari - kaikkien kaveri. Läktaren har bekväma säten med ryggstöd och är täckt. Men det allra bästa är att den SNURRAR. Här finns ingen scen i traditionell bemärkelse utan pjäsen utspelar sig i en cirkel runt läktaren. Bekvämt då man behöver bilar, cyklar, mopeder och förstås caravanare för handlingen. 

Vid halva föreställningen drog ett hiskeligt regnväder och en rejäl storm in över Pyynikki. Man sitter tyvärr inte torr på en täckt läktare med öppna sidor 😥. Men skådespelarna som spelade under bar himmel hade det nog några snäpp värre. Vädret rår ingen på, och Pyynikki får tummen upp som sommarteater. 

Nu återstår besöket på "hemmateatern". I år visas De tre musketörerna. Jag ser fram emot paus-serveringen och hoppas att vädret ska vara lite bättre än i fjol. 

Pyynikin Kesäteatteri med sin maffiga läktare. 

Lite bubbel och snacks i pausen. 

På Mustion Kesäteatteri sitter man skyddad för de flesta väder. Litet och intimt. 

Svartån har fått en ny skulptur.

En bild från fjolårets besök på Raseborg.
Regnet stod som spön i backen och regnrock och gummistövlar behövdes.
Hoppas på lite bättre väder i år.  

Naturkatastrof

Nu har semestern äntligen dragit igång och vi har hunnit ta oss ut på böljan den blå. Varje gång man styr stäven bort från Ekenäs blir man riktigt arg. Inte för att man avskyr att åka bort, utan för att på vägen utåt kör man förbi Kalvön. Holmen som invaderades av skarvar och är helt förstörd. Riktigt arg blir man. Och skarvarna finns inte bara på en liten förstörd holme utan på vart och vartannat skär, vik, fjärd, holme och grund. I hela skärgården. Ensamma,  i par eller i enorma flockar. VARFÖR kan vi inte gallra i skarvstammen innan det är försent??!

Jag tror nästan att klimatkatastrofen inte är det största hotet för vår planet. Skarvkatastrofen känns just nu snäppet allvarligare. 

Levande eller död

Ute i trädgården prunkar det. Rädisskörden är enorm. Plommonträdet dignar under frukter. Daglijor, klematis, pipranka, nejlikor och kaprifol frodas i rabatterna. Lavendel, agapanthus, bägarranka och pelargon grönskar i krukorna. För att inte tala om hortensian som nu blommar som en galning för fjärde året i följd. Vatten, solsken, gödsel och trevligt umgänge är tydligen vad som behövs. 

Inomhus är stämningen dock aningen dystrare. Krukväxterna är tydligen på semester, och skötaren också. Vad säger ni om den här? Kommer den att repa sig 💪 eller blir det soptunnan nästa ☠?

Den till vänster, menar jag förstås.