Wilhelm Junnila avgick och blev tidernas kortvarigaste minister. Byket tvättas fortfarande, men drevet riktar också lystna blickar mot de andra nyblivna ministrarna, som har bråttom att läsa tidigare texter och tweets och censurerar för brinnkära livet. Vem har någon gång sagt eller skrivit nånting dumt, och hur dumt var det egentligen?
I Danmark lär ha införts någon form av koll på den som vill bli en del av det politiska etablissemanget (inte bekräftad uppgift). Det kunde ju ha varit en god idé för Petteri Orpo att ta efter. Skumma igenom potentiella ministerkandidaters bloggar och Facebookinlägg, kolla vänkretsen, ta en liten diskussion med typen innan hen svär ministereden. Så där för säkerhets skull.
Å andra sidan (inte försvar av Junnila), hur gammalt skräp är det som gäller och hur allvarligt? Ska man som 45-åring stå till svars för ett lite olyckligt och klumpigt formulerat blogginlägg man gjorde som tjugo-åring? Ett par fortkörningsböter? (Skyldig!) Snatteri? Rattfylleri eller tafsande? Vem bestämmer vad som ska leda till saftiga rubriker, avskedande och räfst och rättarting? I tider av nyhetstorka räcker det kanske att köpa Toblerone på fel kreditkort, medan man kommer undan med större felsteg om de råkar avslöjas samtidigt som Ukraina-krisen eskalerar eller Turkiet drabbas av en stor jordbävning. Livet är inte alltid rättvist.
Jag vill inte sätta Junnila, Mari Rantanen och Patrick Ragnäs på samma startstreck som Paavo Arhinmäki, biträdande borgmästare i Helsingfors. Men kanske lite. Varför kommer han undan med olovlig graffiti med bara en ursäkt? Är förstörelse av offentlig egendom ett lindrigare brott än att gå till frissan på arbetsgivarens bekostnad? Eller att förvara hemligstämplade dokument hemma? Kan det ha att göra med om du är man eller kvinna? Vilket parti du tillhör?
Hur ska man hitta rätt i den här djungeln av anklagelser, ursäkter, beskyllningar och utpekanden? Kan vi bara godkänna politiker, beslutsfattare och tjänstemän med oklanderlig bakgrund och snövitt samvete? Och har de snövitt samvete på riktigt eller har de bara lyckats sopa igen spåren efter sig?
Jag hoppas och tror att våra SFP-politiker klarar alla utredningar. Kanske Sandra en gång skolkade i högstadiet, Henrik pallade äppel av grannen och Anders har åkt spåra utan biljett? Det kanske vi kan leva med?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar