Resan är målet - hemma igen

Borta bra, men hemma bäst, säger jag alltid då jag kommer hem efter en resa, lång eller kort. Sova i egen säng, njuta av dagliljorna som nästan hunnit blomma ut medan vi var borta och äta nypotatis och sill på terrassen. Och titta igenom alla bilder från resan och minnas vackra vyer och felkörningar och matportioner och allt som vi upplevde. Likt Veikko Huovinens fårätare (Lampaansyöjät, 1970. Red.anm.) roadtrippade vi i omvänd riktning ner genom norra Finland och insjö-Finland, nästan till Finlands sydspets. 

Finland förlorar tyvärr mot sina grannländer både vad gäller vyer och utsikter och rastplatser. Efter Lakselv förändras landskapet och redan i Karasjokk och Kautokeino på norska sidan kör man in i skogen som ligger tät på båda sidor om vägen. Först är det barrskog, sedan dyker lövträden upp. Vart du än tittar, ser du skog. I Finland går de större landsvägarna oftast runt samhällena. Vi tog pauser ofta för att kolla på städer eller byar som Muonio, Enontekis, Kolari, Övertorneå och Ii. I ärlighetens namn var det inte mycket att se - avfolkningen syns som övergivna hus, stängda butikslokaler och blekta skyltar. Det är lite mer liv i Kemi, Uleåborg, Kuopio, Nyslott och St Michel med trevliga gågator, caféer och restauranger. Men vägen mellan städerna kantas av skog. 

Hade vi en bra resan? JA! Kommer vi att åka husbil igen? Ja, om några år blir det säkert en ny resa. Vill jag tillbaka till nord-Norge? Ja, det skulle vara spännande att se Tromsö och Alta och Lofoten på vintern också. Få se hur det blir... 

I Kuopio köpte vi en minikukko (en liten ahvenkukko) från Hanna Partanens Kalakukkoleipomo.
Där görs de bästa kalakukkona, har våra vänner Paula och Markku lärt oss.  

Den här gången blev det inte opera på Olofsborgs slott. Men kanske nån gång.

Trädgårdsvänner ombeds omedelbart göra en utfärd till Mikkelinpuisto, som är en trädgårdspark med modellträdgårdar och massvis av växter. 

Kan man besöka Uleåborg utan att hälsa på Toripoliisi?