Händer det att du grimaserar? Är du samtidigt lite, lite rädd att vinden ska råka vända precis i samma sekund? För det vet vi ju, att om vinden vänder kan du bli ut att se på det där viset! Så sa mamma då vi som barn gjorde fula miner åt varandra, företrädesvis bakom den andras rygg. Mamma sa också att vi inte ska simma eller springa genast efter maten, för då tror maten att den har hamnat i hundmage. Varför det nu skulle vara så farligt, vet jag inte.
Mammor säger en massa saker. Och barnen tror blint. Då man senare förstår att man nödvändigtvis inte blir blind av att sitta nära teven, himlar man lite med ögonen och lovar sig själv att aldrig lura sina egna barn på det viset. Tills man får egna barn förstås och gladeligen börjar fara omkring med en massa osanningar. Som att det är förbjudet att ha lampan i bilens baksäte tänt då det är mörkt ute. Inte sjutton är det ju förbjudet, det är bara väldigt otrevligt för den som kör.
Det var förresten en hel del annat man skulle passa sig för som barn också. Man fick inte svälja tuggummi (tuggummi stannar i magen), läsa i mörkret (man kan bli blind) eller äta snö (man får mask i magen). Jag erkänner, mina barn har också instruerats på samma sätt. Dessutom har deras skärmtid begränsats, eftersom ögonen kan bli fyrkantiga av för mycket skärmtid. I krig och kärlek är allting tillåtet, sägs det, och det verkar gälla barnuppfostran också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar