Jaha,
coronan hann i kapp oss sent omsider. Tre år efter start, efter munskydd och
handtvätt och distansering och vaccinationer. Lagom till påsk kroknade först
Maken och ett par dagar därefter jag själv, i något som kanske bäst kan
beskrivas som en riktigt rejäl förkylning med feber och värk. Smak- och
luktsinne är intakt, trots att aptiten inte var den bästa. Inte ens memman smakade. Hjärtklappning och skrämmande
hög puls hade vi båda och en öronbedövande trötthet som håller i sig länge
efteråt.
Påsken kom och gick i strålande väder. Alla andra städade i trädgårdarna, rullade ut grillarna, umgicks av hjärtans lust och njöt av vårsolen medan vi kurade i varsitt soffhörn, insvepta i plädar, med persiennerna stängda. Netflix frågade i ett skede om vi faktiskt fortfarande tittar. TV-tittande var nämligen den mest ansträngande aktiviteten vi mäktade med. Möjligen hade vi båda slumrat till i något skede.
Till alla er som fortfarande tror att ni är immuna mot covid - det tror jag knappast. Det blir nog din tur snart också, så se till att ha ett par hemtest i lådan. Rejält med värktabletter och näsdukar behövs också. Väl bekomme.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar