Tips för barnuppfostran

Händer det att du grimaserar? Är du samtidigt lite, lite rädd att vinden ska råka vända precis i samma sekund? För det vet vi ju, att om vinden vänder kan du bli ut att se på det där viset! Så sa mamma då vi som barn gjorde fula miner åt varandra, företrädesvis bakom den andras rygg. Mamma sa också att vi inte ska simma eller springa genast efter maten, för då tror maten att den har hamnat i hundmage. Varför det nu skulle vara så farligt, vet jag inte.

Mammor säger en massa saker. Och barnen tror blint. Då man senare förstår att man nödvändigtvis inte blir blind av att sitta nära teven, himlar man lite med ögonen och lovar sig själv att aldrig lura sina egna barn på det viset. Tills man får egna barn förstås och gladeligen börjar fara omkring med en massa osanningar. Som att det är förbjudet att ha lampan i bilens baksäte tänt då det är mörkt ute. Inte sjutton är det ju förbjudet, det är bara väldigt otrevligt för den som kör.

Det var förresten en hel del annat man skulle passa sig för som barn också. Man fick inte svälja tuggummi (tuggummi stannar i magen), läsa i mörkret (man kan bli blind) eller äta snö (man får mask i magen). Jag erkänner, mina barn har också instruerats på samma sätt. Dessutom har deras skärmtid begränsats, eftersom ögonen kan bli fyrkantiga av för mycket skärmtid. I krig och kärlek är allting tillåtet, sägs det, och det verkar gälla barnuppfostran också.

Äntligen - eller ingen kommer undan

Jaha, coronan hann i kapp oss sent omsider. Tre år efter start, efter munskydd och handtvätt och distansering och vaccinationer. Lagom till påsk kroknade först Maken och ett par dagar därefter jag själv, i något som kanske bäst kan beskrivas som en riktigt rejäl förkylning med feber och värk. Smak- och luktsinne är intakt, trots att aptiten inte var den bästa. Inte ens memman smakade. Hjärtklappning och skrämmande hög puls hade vi båda och en öronbedövande trötthet som håller i sig länge efteråt.

Påsken kom och gick i strålande väder. Alla andra städade i trädgårdarna, rullade ut grillarna, umgicks av hjärtans lust och njöt av vårsolen medan vi kurade i varsitt soffhörn, insvepta i plädar, med persiennerna stängda. Netflix frågade i ett skede om vi faktiskt fortfarande tittar. TV-tittande var nämligen den mest ansträngande aktiviteten vi mäktade med. Möjligen hade vi båda slumrat till i något skede. 

Till alla er som fortfarande tror att ni är immuna mot covid - det tror jag knappast. Det blir nog din tur snart också, så se till att ha ett par hemtest i lådan. Rejält med värktabletter och näsdukar behövs också. Väl bekomme. 




Mord i Solf eller konsten att lyssna

Jag vet inte om du råkade se dem i Efter Nio-programmet tidigare i vintras? Gustavson och Ventus, ett nytt författarpar på deckarmarknaden. Christina Gustavson är redan etablerad deckarförfattare i Sverige (inte så värst känd ändå kan jag tycka, jag har aldrig läst något av henne tidigare). Hon tröttnade på att skriva ensam och utlyste nån slags tävling för att hitta en författarkollega att samarbeta med, och på den vägen hittade hon Simon Ventus från Österbotten som alltså nu debuterar som författare.

Paret började skriva ihop på distans, peppade varandra, utmanade varandra och publicerade boken Den som offrar sig, en gruvlig mordhistoria som utspelar sig i Solf (av alla ställen!) tillsammans. Det var nästan lite rörande att se dem träffas första gången irl i Efter Nio. 


 

Är jag imponerad av boken? Nja, inte så värst. Storyn är spännande och till och med trovärdig, men lite väl detaljerad. Det känns som om Christina och Simon vill ta med allt och ingenting, också en massa som inte för historien vidare. Texten är flytande men går väldigt långsamt framåt. Förutom då vi kommer till de sista kapitlen, där vi formligen rusar fram och i princip skummar igenom de sista dramatiska händelserna på ett par sidor. Möjligtvis har det legat nån deadline i bakgrunden och pressat paret till att slarva med avslutningen.

 

Den som offrar sig får 3 bloddroppar av 5. Jag tänker att det skulle vara intressant att prova på Christina Gustavsons tidigare romaner, men det kan bli knepigt eftersom de bara getts ut som ljudböcker. Jag är inte så duktig på att lyssna...

Vems bröllop?

Mammor är för det mesta bra att ha, men speciellt bra är det med en mamma som bjuder på Tallinnresa och operabesök. Det är min mamma det!  V...