Om att söka jobb

Valkampanjen rasar som värst dessa veckor. Vart du än vänder dig möts du av kandidater med breda leenden och käcka motton. Som kandidat ska du synas på foton som signalerar pålitlighet, framåtanda, samarbetsvilja och självständighet, envishet och flexibilitet, skicklighet, folklighet, humor och allvar, kunnighet och mycket annat. Dessutom ska du gilla hundar, springa maraton, laga mat som en riktig kock, läsa böcker och gärna kunna sjunga också. Du ska synas under dygnets alla vakna timmar på pensionärsföreningsmöten, arbetsplatser, valdebatter, skolor, seminarier, luncher och förstås torg. Du ska pussa bebisar, skaka miljontals händer och lyssna intresserat på alla lallande byfånar som vill tala allvar med just dig om världens viktigaste ärende, dvs. hjortbeståndet, taxiproblemen eller en ny hundpark i centrum av Ekenäs. Och under resten av dygnets timmar då du möjligen njuter av några timmars orolig sömn matas du till väljarna från sociala medier, lyktstolpar och tidningar. Du ska uppdatera din webbsida, skriva långa och initierade inlägg om viktiga saker, du ska bjuda på dig själv i filmsnuttar på Facebook, dansa på TikTok och instagramma selfies från välbesökta valtillställningar. Glöm inte hunden!

Och allt det här för att få ett jobb som du (förhoppningsvis) brinner för. Tänk om all rekrytering skulle gå till på det viset? Hälsovårdare behöver visa upp sina traktorförartalanger, skolköksorna håller valtal för elevkåren, postutdelare förväntas stå på torget och prata väder och vind med kreti och pleti,  bokförare ska kunna backa med släpvagn och göra mål mot ett gäng fotbollsknattar, och stuvarna tävlar om att posta selfies på some. 

Nu är det en vecka kvar till valdagen och jobbet bara intensifieras och det börjar vara omöjligt att ducka för kandidatreklam. Möjligen går det om man bosätter sig i en grotta de närmaste dagarna? Men antagligen är det någon ivrig dörrknackare som hittar dig där också, för det är ju en ny metod som har letat sig hit från kontinenten och Sverige. Kandidaterna själva tycks ha 25 timmar i dygnet att använda, kampanjfolket lägger i en ny växel och spikar upp ännu mera valplakat, delar inlägg på sociala medier och kokar kaffe till torgstånden. 

Jag önskar alla kandidater lycka till och krafter att orka de sista dagarna. Nu är det upp till oss väljare att välja klokt. Fall inte för det påklistrade och mest prutthurtiga, försök hitta kandidaten bakom alla jippon. Själv funderar jag på att lalla omkring på torget på lördag och debattera skarvbeståndet eller en ny busslinje i Ormnäs. Dricka lite kaffe och samla pins och pennor. Eller så inte. 

Visste du det här?

Bali i Indonesien har blivit ett attraktivt resmål både för vanliga turister och kanske speciellt backpackande ungdomar. Du har kanske varit där? Eller så känner du garanterat någon som har besökt Bali. Nån gång skulle det vara fint att åka dit, tänker jag. Kanske på deras nyårsdag? 

Jag råkade snava över en artikel om den balinesiska tystnadsdagen Nyepi, som i år inföll 22 mars. Nyepi är en hinduisk helgdag som främst firas på Bali som en dag med tystnad, fasta och meditation. Hela Nyepi är reserverad för självreflektion. Alla störande element begränsas, el ska inte användas, lampljuset ska vara dämpat, inget arbetande, ingen underhållning eller nöje, inget resande. Och för endel gäller dessutom varken prat eller mat. Balis vanligtvis livliga gator och vägar är tomma, det hörs lite eller inget buller från TV- och radioapparater, internet är begränsat och också aktiviteten i hemmen minskar. De enda människor som syns utomhus är Pecalang, traditionella säkerhetsmän som patrullerar på gatorna för att säkerställa att förbuden följs.

Också icke-hinduer och turister omfattas av begränsningarna. De får göra som de vill hemma eller på sina hotell, men får inte gå till stranden eller ut på stan. Den enda flygplatsen i Bali är stängd hela dagen. De enda undantagen som beviljas är för utryckningsfordon som reagerar på livshotande tillstånd och kvinnor som ska föda. Tur ändå att det finns lite flexibilitet...

En dag med absolut tystnad låter intressant. Fullständig och total stillhet. Inget stoj, inget stök, bara lugn och ro. Det kunde vara något att ta efter?

Vinterdvala och sommarliv

På mina vinterpromenader brukar jag ibland ta en sväng via campingplatsen. Där är det lugnt och stilla, sandstranden blickar längtansfullt ut över isen, ett tiotal ensamma husvagnar står utströdda över området, med snö på taket, fördragna gardiner och med cyklar och gasgrill instuvade i yttertältet. Några tomma krukor står uppochnervända utanför vagnen, solstolarna är hopvikta. Ibland ser man spår i snön efter någon som gjort en inspektionsrunda till sin vagn (hoppas i alla fall att det inte är spår efter en inbrottstjuv 😨). Mestadels ser man spår efter harar och rådjur. Det är som om campingen har gått i idé i väntan på våren. 

Då snön börjar smälta på våren vaknar campingplatsen sakta men säkert till liv igen. Antalet husvagnar och husbilar ökar explosionsartat. Och då sommaren kommit promenerar jag istället längs vägen som går förbi campingen och tittar in på vagnarna och bilarna och tälten. Det är liv och rörelse på de små stigarna som går härs och tvärs kring vagnarna. Grillar fräser, barn stojar, musik spelas och det är sannerligen ingen vinterdvala på området. Men jag går aldrig in på campingen på sommaren. Jag promenerar ju inte på din sommarstugetomt heller. 

Snart är det dags att lägga om promenadrutten, och ta vinterns sista runda på campingen. Snart är det vår!

För att ibland måste man uppgradera

Nya rynkor

+

Nya kilon

+

Ny frisyr

+

Nya glasögon

= 

Ny profilbild

(den förra var nästan 10 år gammal)

Livet som medelålders - del 25

Häromkvällen bjöd vi oss själva på en helkväll av nöje. Chicken Tikka på restaurang Kripa, en efterrättsdigestif på motellet och sedan en dryg timme skratt i sällskap av Janne Grönroos och Johan Glans. Sen promenerade vi hemåt i den snöiga och kyliga marsnatten och gick i säng strax efter klockan 23. Trötta men nöjda. Under promenaden mötte vi några enstaka ungdomar som möjligen var på väg ut på sitt kvällsnöje. Stackarna. Det må vara medelålders att gilla tidig läggdags, men du milde så skönt. 

Den som förresten talar om att utelivet i Ekenäs är tyst och dött ska ta sig en tur ut en fredagskväll. Vi kunde konstatera att Kripa var fullsatt under de två timmar vi satt där och några sällskap fick svänga i dörren. Motellet, både baren och restaurangen, var också mycket livligt besökt. Och Aulan var slutsåld till sista plats. Det var riktigt skönt att komma hem till ett tyst hus igen. Lagom är bäst.