Hoppas rubriken inte avskräcker alltför många läsare som till varje pris vill undvika konstiga medicinska företeelser. Jag kan lugna alla som har obehag för onormal kroppsaktivitet, de här jäkla små knottrorna sitter faktiskt på jordärtskockor.
Jag köpte jordärtskockor för att göra en sammetslen förrättssoppa på, och soppan blev förstås väldans god. Men det är ju ett himla besvär att skala de små juvelerna. Man skalar och skalar och hur man än vänder på skockan blir det alltid skal kvar i något veck eller hörn.
Hur gör du? Lämnar du skal kvar? Skalar du hela jordärtskockan noggrannt och sparsamt, också knottrorna? Eller skär du slösaktigt bort knottrorna och skala "moderskockan"?
Det jag inte visste var att jordärtskockan är släkt med solrosen. Svårt att se släktdragen, kan jag tycka. Däremot är den inte släkt med kronärtskockan. Ett mycket förvånande faktum, med tanke på att de delar namn. Kronärtskocka (French artichoke) och jordärtskocka (Jerusalem artichoke) har alltså inget med varann att göra. De har synbarligen heller inget att göra med vare sig Frankrike eller Jerusalem. Det här måste ju bero på någon botaniker som var extremt trött eller rejält på sniskan då han namngav dessa två helt olika växter.
Hur som helst. Fräs en liten lök i smör och lägg sedan i de mödosamt skalade och bitade jordärtskockorna och ett par små potatisar. Ös på med buljong (grönsak eller kyckling) och lite vitt vin och låt sedan småputtra tills det är mjukt. Mixa soppan slät och avred med grädde. Krydda med peppar, salt behövs knappast. Det är väldigt gott att servera med parmachips och en näve rostade pumpafrön.
שתהיה לך ארוחה נחמדה (= smaklig måltid på hebreiska)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar