Statistik för läsnördar

Jag drog ut en översikt över läsåret 2022 ur min favoritapp My Library. 

Översikten bjuder på en del intressant statistik som jag tänkte påtvinga er.

• 87 lästa böcker under 2022 betyder ungefär 7 böcker i månaden. Dock lästes närmare hälften av böckerna i juni, juli och augusti, så läsningen sprids inte jämnt över året.

• Böckerna fördelas ganska jämnt på deckare/thrillers och feelgood. Den tredje största kategorin är vad jag kallar fiction, dvs romaner som inte med bästa vilja i världen får mig att feel good. En liten ynka grupp fackböcker hänger också med.

• Höjdpunkterna bland deckarna är Nilla Kjellsdotter som skriver rejäla finlandssvenska deckare från Oravais, och det Läckberg-Fexeusska samarbetet i thrillern Box. Nagelbitare.
  
  
• Värt att nämnas ur högen är också en deckare som utspelar sig på Svalbard, en feelgoodroman från Åland och en av mina älsklingsböcker, Kalifens hus som utspelar sig i Casablanca. Den läste jag för n:te gången i somras.

• Några böcker som gjorde större intryck än de flesta är Mullbärsträdet i Aleppo (Kadir Meral), Vi var unga och modiga (Hazel Gaynor) och Gileads döttrar (Margaret Atwood) som är den efterlängtade fortsättningen på The Handmaid's Tale (Tjänarinnans berättelse). Läs dessa om du inte redan gjort det!

• På listan finns också Livet enligt Dagny 👎👎, Kalevala för lata 👍ochUppdrag Hail Mary: Ensam i rymden 👍. Självbiografin Unorthodox av Deborah Feldman får en tumme som vacklar upp och ner, för berättelsen är mycket intressant men den svenska texten flyter dåligt. Jag läser främst för innehållets skull, men texten måste ju också vara njutbar. 

I januari i år har jag läst 4 böcker varvat med ett svårt korsord på kvällarna. I januari i fjol läste jag 6 böcker, så nu ligger jag klart efter. Era lästips är mycket välkomna, snart blir det sommar och högsäsong för böcker! 

Halvsnödagen

Hörde på radion i morse att vi idag, 25 januari, firar halvsnödagen. Enligt gammal tradition är det den dagen som hälften av den snö som väntas under vintern har fallit. Det här låter som en väldigt intressant och viktig sak att veta, så jag googlade omedelbart lite till. Troligen är halvsnödagen ett traditionellt svenskt talesätt som är kopplat till att bönderna behövde ha ungefär hälften av djurfodret kvar så här års för att det skulle räcka hela vintern. Vi är ”halvvägs in i vintern” helt enkelt. 

Nu ska jag kolla hur mycket fågelfrö vi har kvar i säcken. Det får bli att köpa till om vi bara är halvvägs in i vintern, gissar jag. Och så bävar jag för om vi ska få lika mycket snö som i december förrän det blir dags för vår. Man får väl hoppas att gammal skrock inte alltid håller streck. 

Så här såg det ut hos oss 11 december. Kanske inte så tokigt ändå. 

Jävla små knottror

Hoppas rubriken inte avskräcker alltför många läsare som till varje pris vill undvika konstiga medicinska företeelser. Jag kan lugna alla som har obehag för onormal kroppsaktivitet, de här jäkla små knottrorna sitter faktiskt på jordärtskockor. 

Jag köpte jordärtskockor för att göra en sammetslen förrättssoppa på, och soppan blev förstås väldans god. Men det är ju ett himla besvär att skala de små juvelerna. Man skalar och skalar och hur man än vänder på skockan blir det alltid skal kvar i något veck eller hörn. 

Hur gör du? Lämnar du skal kvar? Skalar du hela jordärtskockan noggrannt och sparsamt, också knottrorna? Eller skär du slösaktigt bort knottrorna och skala "moderskockan"?

Det jag inte visste var att jordärtskockan är släkt med solrosen. Svårt att se släktdragen, kan jag tycka. Däremot är den inte släkt med kronärtskockan. Ett mycket förvånande faktum, med tanke på att de delar namn. Kronärtskocka (French artichoke) och jordärtskocka (Jerusalem artichoke) har alltså inget med varann att göra. De har synbarligen heller inget att göra med vare sig Frankrike eller Jerusalem. Det här måste ju bero på någon botaniker som var extremt trött eller rejält på sniskan då han namngav dessa två helt olika växter.

Hur som helst. Fräs en liten lök i smör och lägg sedan i de mödosamt skalade och bitade jordärtskockorna och ett par små potatisar. Ös på med buljong (grönsak eller kyckling) och lite vitt vin och låt sedan småputtra tills det är mjukt. Mixa soppan slät och avred med grädde. Krydda med peppar, salt behövs knappast. Det är väldigt gott att servera med parmachips och en näve rostade pumpafrön. 

שתהיה לך ארוחה נחמדה (= smaklig måltid på hebreiska) 

Epidemin slog till

Gott nytt år, govänner. Eller gott slut på det nya året, som man också kan säga. Granen är utburen, skinkan är uppäten, julklappsböckerna lästa och oxveckorna har börjat. Den senaste epidemin har nu slagit till i hushållet, och då tänker jag varken på Kraken eller noro eller annat sjukligt. Nej, nu har Maken börjat pussla. Lite orolig är jag för hur ytrenoveringarna ska fortsätta nu då pusselbitarna tar all hans lediga tid, men han utlovar små målningsarbeten under våren. 

Själv har jag fått ett ryck i fotoboksarmen igen. Ivern kommer och går, men det finns faktiskt inget skojigare än att sitta och bläddra i gamla bilder och minnen och sammanställa det till fotoböcker. Speciellt inte då regnet slår mot rutan och promenadstigarna ligger glashala och lurar på motionärer till fots. 

Ibland sammanstrålar vi i vardagsrummet och bingetittar polisserier. Missa inte den nya säsongen av Ivalo till exempel. Och skulle Arenan eller Netflix bli sluttittat, då tar vi fram vårt trumfkort, årets julklappsspel Kimitons Pärla. En lite bättre och lokalare version av Afrikas Stjärna, med start i Strömma eller i Pungböle. Det spelet måste alla Kimito-vänner skaffa. 

Inte världens mest häftiga sysselsättningar kanske, men lagom för två medelåldringar. Men om du har något skoj att föreslå hänger vi på, det lovar jag!