Otäck ohyra

Ett sorgligt frånfälle har skett i vårt hem. Det har inget att göra med ni-vet-vad, men icke desto mindre var det mycket ledsamt att behöva bära iväg med vår ståtliga bergpalm till soptunnan. Häromdagen skulle jag idka lite växtvård och medan jag vattnade palmen märkte jag till min förskräckelse att den hade drabbats av nånting underligt vitt på stjälkarna. En snabb googling gav vid handen att det troligen rörde sig om ullöss, en ilsken form av löss som är i det närmaste omöjlig att utrota. Och som gärna sprider sig till övriga växter om den ges tillfälle. Då hjälptes det inte, palmen förpassades i soptunnan och de närmaste krukorna fick sig en extra behandling med såpvatten för säkerhets skull. Det verkar som om skadan var begränsad endast till palmen.  

Här står palmen så grön och grann i stugan. 

Ullöss, säger Google. Vad för slags ohyra det sen nu är, så inte är det bra. 

Förutom att det är tomt i hörnet, så tänker jag med förtvivlan på vad den gästande katten Didier nu ska äta på? Den här palmen var ju hans favorit! En ny palm måste införskaffas, så fort undantagstillståndet det medger. Och det ska vara en utan ohyra. Det är ett som är säkert. 

Anspråkslösa önskningar går inte i uppfyllelse

Undantagstillståndet fortsätter och ni-vet-vad grasserar vidare med oförminskad styrka. För att pigga upp den grå vardagen har jag sett fram emot veckans sociala höjdpunkt, dvs blodgivningen i kväll. Men inte ens den lilla glädjen blir mej förunnad då jag kollar Blodtjänsts sidor och konstaterar att min blodgrupp är fylld.

Trumpet klär jag mig varmt och går ut på en promenad istället. Ensam och övergiven. Snyft.

Bibliotekarie för en dag

I dessa ni-vet-vad-tider svämmar medierna över av tips och råd hur man ska klara av dessa fruktansvärda karantänliknande förhållandena. Du ska organisera din bokhylla enligt färg, städa din kryddhylla, spela spel, läsa böcker, sträcktitta Netflix-serier, promenera, plantera om krukväxterna, lösa korsord, sortera dina foton, handla åt grannarna, klappa i händerna på din balkong vissa tider på dygnet, baka och laga mat av allt det du hamstrade hem under undantagstillståndets första dagar, meditera, ringa mor- och farföräldrar och nån annan åldring med av bara farten, lägga pussel, yoga, lära dig spanska och skriva en symfoni. Jag blir riktigt matt av alla aktiviteter och undrar hur i friden nån ska orka och hinna med allt det här?

Nej, måtta med allt, tänker jag här från soffhörnet. Nu tar vi det lugnt. Men sedan hörde min kollega av sig och bad om hjälp att hitta läsbart till sin mamma som läser böcker i takt av en tegelsten om dagen. Bibliotekarie är ett av mina favorityrken och jag älskde att känna mig nyttig i virustider då jag plockade ihop en hel kasse böcker som jag hoppas ska intressera hennes mamma. Delhis vackraste händer, Michelle Obama och Själarnas ö. Syndafloden av Marianne Fredriksson och en Mazzarella-självbiografi. Det kan ju inte gå fel, eller hur?!  

Covid 19 hemma eller på kontoret

Kanske vi kan skratta lite mer. Åt ni-vet-vad. Åt tokroliga webmöten med tysta mikrofoner och märkliga bakgrundsljud. Åt byxlöst distansarbete. Åt skavsår i örat av alltför många telefonsamtal och alltför få face-to-face möten.

Än så länge jobbar jag på kontoret. Vi har lyxen att ha stora rum och rymliga utrymmen. Vi som är på plats hoar till varandra och hoppar nästan till då vi stöter på varandra i korridoren. Vi tvättar och spritar våra händer. Och vi har webmöten med kollegorna som jobbar hemma. Ibland ses en familjemedlem skymta i rutan. Vi kollar in tapeter och gardiner och rokokomöblemang i bakgrunden. Och har trevliga kaffestunder tillsammans. På webben.

Första veckan i undantagstillstånd avklarad. Det går nog bra det här.

Ett gott skratt förlänger livet

Eftersom jag inte är i riskgruppen med någon bakomliggande sjukdom, kan jag unna mig att stundvis tycka att Corona-läget pendlar mellan hysteriskt och fascinerande. Tänk att få uppleva undantagstillstånd i Finland! Men hjälp så vissa går till överdrift.
Jag älskar också att sociala medier översvämmas av vitser och memes om Corona. Galghumorn blomstrar som aldrig förr och hjälper oss då vi lider av brist på vessapapper och dör av långtråkighet. Så länge vi orkar skratta kommer vi att klara oss bra.

-Förr i världen försökte man dölja sina fisar med att hosta. Nuförtiden försöker man dölja sin hosta med att fisa. 

-The Germans are panic buying sausages and cheese. It's the Wurst Käse scenario. 

Ett gott skratt förlänger livet. I morgon kanske vi fokuserar på skämt om distansarbete. Alla sätt är bra utom de dåliga. 

Hamstring

Hej alla virusvänner! Nu går det inte längre att sticka huvudet i sanden och låtsas som om inget speciellt pågår. Nej, nu är det undantagstillstånd och krisläge och inget är sig likt. Alla påverkas vi på sätt eller annat och vi kan inget annat än gilla läget.

Vad har du hamstrat hem då, undrar jag? Toalettpapper? Handdesinfektion? Ärtsoppskonserver? Eller är det du som har tömt butikshyllorna på jäst? 

Och vad har jag hamstrat, undrar du? Tja. Maken har sett till att vår vinkällare är välfylld och själv störtade jag iväg till biblioteket idag så fort jag hörde att biblioteken stängs. Det gäller att prioritera rätt. 

Några veckors undantagstillstånd ska vi väl klara?

Om kvinnodagar och jämställdhet och kloka gummor

Jag inspireras plötsligt av den annalkande kvinnodagen (8 mars) och speciellt av en kolumn i dagens Västis skriven av Anita Westerholm. Läs inlägget här! 

Alltså en så klok människa den kvinnan är! Hon sätter mina tankar om kvinnodagen på pränt - förutom att mina tankar inte är lika välformulerade och genomtänkta. 

Allt sedan kvinnodagen började uppmärksammas lite mer allmänt har jag haft svårt att förstå varför dagen ska noteras med rosor, choklad eller annat fluff som allmänt anses uppskattas av kvinnor. Förstår folk inte vad meningen med kvinnodagen är? Tror man att det är en upprepning av Valentine's Day? Eller att det är alla kvinnors födelsedag?

Internationella kvinnodagen firas för att uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors situation världen över och den kommer att finnas till så länge kvinnor och män inte har samma möjligheter i dagens samhälle. Överhölj gärna kvinnorna med champagne och pälsar och kaviar under årets andra 364 dagar. Men just den här dagen så firas bäst genom att fundera på varför vårt samhälle inte är jämställt och vad just du kan göra åt det. Rosor undanbedes, tack. 

Varning för starka scener!

Jag börjar med att utfärda en disclaimer som närmast riktar sig till män och svaga läsare. Det här inlägget kommer att handla om kvinnor och mens och övergångsåldern och den som har obehag av ämnet rekommenderas sluta läsa nu. 

För några år sedan hittade jag av misstag en mobilapp som håller reda på din menstruation. Appen varnar i god tid före mens, påminner dig om att notera dagarna i appen och håller koll på p-piller. Tänk det! Nu behöver man inte längre kryssa för dagar i en otymplig kalender och ha problem att hålla koll på menscykel och ägglossningar. Den appen skulle man haft nytta av i unga år vill jag påstå. 

Nu råkar jag ju själv befinna mej rejält på ovansidan av femtioårsstrecket med ena foten i övergångsåldern. Min mens har hittills fortsatt som normalt, men har nu lyst med sin frånvaro sedan slutet av december. Appen har förstås sagt till då det skulle ha varit dags för mens och påmint mig flera gånger om att märka i mensdagarna. Nu är mensen 41 dagar försenad och appen har nu konstaterat att jag är GRAVID och berättar hjälpsamt att beräknad förlossningsdag är 2 oktober. Vet inte riktigt hur jag ska berätta den glada nyheten för fadern och storebrorsorna... 

Min gynekolog och jag skrattade glatt åt appen idag på årskontrollen och konstaterade att det  finns behov för en app för kvinnor i övergångsåldern också. Fast vem vet, kanske det redan finns en?