Superextravarulvsblodmåne

Och så står man ute på gården i -18 grader och tänker ta en bild på månförmörkelsen (Superblodvargmånen). Och man fumlar lite med telefonen för det är faktiskt kallt. Och SÅ TAR MAN ETT PAR STEG FRAMÅT för att få en lite bättre och närmare bild. Det vill jag kalla optimism! 

Månen mitt i bild.
Om jag inte hade gått närmare hade ni knappast sett den överhuvudtaget, eller hur?

at
Labels: ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

God jul!

Julaftonsmorgon glimmar, granen står så grön och grann i stugan och tyst det är i husen. Det här året har gått i rasande takt och nu är det ...

  • Släpärtstider
    Det är släpärtstider igen. Under några korta högsommarveckor då man får tag på åkerärter på torget. En kortare period än den riktiga kräfts...
  • Vem äter örnarna?
    Min arbetsplats har ett ovanligt rikt djurliv. Utanför huset strövar ofta hjortar och harar, och ibland kan en havsörn skymtas från konfere...
  • Panikpackning
    För några dagar sedan läste jag i Husis kåseri om kåsörens ständigt återkommande dröm där hon befinner sig hemma i sitt flickrum och packar...