Låt mig först fråga om du har läst böckerna om Anne på Grönkulla av Lucy Maud Montgomery? Om ja, läs gärna vidare. Om nej, sluta med fördel läsa här, du kommer inte att fatta nånting av följande utläggningar.
Tänk er att Anne-serien skrevs redan i början av 1900-talet. Jag älskade böckerna som barn och ungdom och läste dem flera gånger. (Jag har faktiskt tänkt läsa om serien i vuxen ålder men det har nu bara inte blivit av.)
Vilken fröjd för oss Anne-älskare då TV-serien Anne of Green Gables kom nån gång på 1980-talet. En TV-serie som förmedlade stämningen i böckerna på pricken. Händelserik, glad, spännande men alltid med en lycklig tvist. Som ett utropstecken liksom.
Tjohoo, utropade jag då för några veckor sedan då jag hittade en nygjord serie på Netflix, Anne with an E. Jag bänkade mig förväntansfullt och väntade på att slungas in i ett lantligt Canada i början av 1900-talet där strävsamma människor lever ett arbetsamt men lyckligt liv. Döm om min förvåning då serien visar en helt annan sida av Avonleaborna och Grönkulla. Man får glimtar från Annes hemska uppväxt i fosterfamiljer och på barnhemmet. Det som i böckerna är barn som retar varandra blir i serien mobbning och slagsmål. Man upplever misshandel och avundsjuka och sjukdom och fattigdom och serien är inte alls en lika trevlig kulturupplevelse som man kunde vänta sig. Annorlunda. Fascinerande. Djupare. Men jag är fortfarande lite i chock. Jag fortsätter att titta (Gilbert Blythe som nu är föräldralös tar jobb på ett lastfartyg och hamnar plötsligt bland före detta slavar på Trinidad. Alltså!), men bävar lite för vad som komma skall. Min barndoms ö har plötsligt visat sig från en annan sida. Omtumlande.
Det är svårt att med bara två bilder förmedla intryck av hela TV-serier. Men kolla på färgskalan, så förstår du skillnaden.
Du som läst och tittat. Vad tycker du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar