...tänkte jag syssla med i detta inlägg. Lite i alla fall. Planet från Köpenhamn kombinerade idag med flighter till Osaka, Tokyo, Seoul, Guangzhou, Shanghai, Beijing och Kuusamo. Styrkeförhållandena på flyget var ungefär en tredjedel av kaukasisk härkomst (jag vet, gammaldags uttryck, men jag vill inte skriva arier eller gringos heller) och två tredjedelar av asiatisk härkomst. Jag väljer att klumpa ihop alla folk och nationaliteter som asiater, eftersom min kunskap inte räcker till för att känna igen vilket land/område de kommer ifrån. Precis som en japan antagligen inte kan placera portugiser och norrmän i rätta länder heller.
Att resa bland asiater är nänligen en prövning. Speciellt om de är många. De kommer ofta i flock, svärmar runt gaten samt ropar och viftar för att hålla sin grupp samlad. De kilar före i kön, knuffas och trängs oförblommerat och gärna. I flygplansgången vägrar de följa strömmen in och ut ur planet, utan går istället fram och tillbaka med sina väskor och har svårt att hitta sina platser. De smäller till sittande passagerare i huvudet med ryggsäcken. Begreppet personal space existerar helt enkelt inte. Matskålar och ätpinnar skickas omkring, tetermosar töms och fylls och små tankspridda tanter förstår inte att sitta ner och ha på säkerhetsbältet vid start och landning. Tyckte mej detektera en viss spänning bland kabinpersonalen också, så det var inte bara jag som led.
Sen kom jag hem och gick på höstmarknad och trängdes med en massa västnylänningar. Men ingen inkränkte på min personal space.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar