Mitt i Livet: Grattis på hundraårsdagen!

Glad 100-årsdag! Idag kulminerar självständighetsfirandet som pågått försiktigt med varierande evenemang hela året. Vi talar förstås inte om ett uppsluppet och avslappnat firande som 4th of July i USA. Eller det pompösa och eleganta firandet av 14 juillet i Frankrike. Eller det galna och yra flaggviftandet på 17 Mai i Norge. Som vanligt firar vi stillsamt, högtidligt och värdigt, men i år med extra eftertryck. Festerna är finare, fackeltågen längre, fyrverkerierna större och dekorationerna blåvitare än vanligt. Dagen till ära har dessutom ett vackert snötäcke lagt sig över nejden också här i söder och vårt land har aldrig varit så här vackert. (Bra jobbat, Sauli!).

I går, 5.12, var det kaffebjudning för hela Finlands folk på eftermiddagen. På arbetsplatser, bibliotek, museer och församlingshem bjöds det på kaffe och kaka. Det ordnades fester och konserter och hyllades krigsveteraner. Men det var bara början.

Idag, 6.12, stannar Finland. Vi lyssnar till Sibelius' Finlandia, äter Fazers Blå och tänder blåvita ljus. Vi tittar på någon av de otaliga versionerna av Okänd soldat. Det ordnas fester, gudstjänster och konserter, hedersvakt vid hjältegravarna och fackeltåg. Vi äter gott och fosterländskt - rödbetor, ren, lingon och limpa - och till det dricker vi en kall Koskenkorva. (Den som snofsar till det med vin till maten måste nog ta till importvaror.) Och förstås bänkar vi oss vid TV-apparaterna vid 7-tiden då dörrarna till slottet slås upp och de berömda handskakningarna börjar. (Balen på slottet är nog det närmaste vi kommer kungligheter, så låt oss gärna fortsätta med detta harmlösa nöje, är ni snälla.)

I morgon, 7.12, är vi back to normal igen. Det dagliga arbetet som tagit en kort paus för firandet återupptas. Käbblet kring hälsovårdsreformen fortsätter, Paavo Väyrynen börjar sin femtielfte presidentkampanj och Sampo Terho fortsätter sitt arbete med att utrota svenskan i Finland. (Han har förresten knappast tagit paus ens på självständighetsdagen, tror jag). Finland fortsätter att toppa statistiken, om det sen gäller självmord, Pisa-undersökningar eller kaffekonsumtion. Vi fortsätter att förlora mot Sverige i fotboll och mot Norge i skidning. Kimi Räikkönen fortsätter att mumla och Helsingfors-svenskarna fortsätter att tala högt i spåran. Natodiskussionen går vidare och vi kommer att sluta på 23 plats i Eurovisionen.

Allt det här kan vi göra i ett tryggt, jämställt och välmående land där våra barn får en god utbildning, där de sjuka får god vård och där vi lever ett bra liv. Hjärtat sväller lite i bröstet och man får nästan en tår i ögonvrån av stolthet. 💯 år av självständighet är inte fy skam och det är fint att bo i Finland i dag.