Ibland lämnar man en plats med en sorgsen känsla av att man aldrig kommer att återvända dit. Den ligger kanske för långt borta, är för dyr eller på annat sätt utom räckhåll, eller så bara gissar man att man aldrig kommer tillbaka. Livet är så kort och jordklotet så fullt av nya resmål, så det blir sällan man åker tillbaka till platser man redan besökt. (Förutom i jobbet då, det blir ju för det mesta att åka dit där huvudkontoret eller fabrikerna ligger. Om och om igen.)
Så kändes det igår att lämna Reykjavik efter en kort semestertripp till polcirkeln. Lite sorgset. För det går ju inte att förneka, Island ligger avsides. Det är dyrt att åka dit och dyrt att leva där. Knappast kommer jag någonsin att åka dit igen.
Men vilket land! Så olikt de övriga nordiska länderna, och samtidigt ändå likt. Så sagolikt och annorlunda, men ändå så modernt och pulserande. Vikingar och troll sida vid sida med Hard Rock Café och Lindex. Kontraster.
Det var alltingsval på lördagen. |
Också i Reykjavik firar man Halloween. |
Isländska är svårt. Men ändå lätt ibland. Hösten var lika långt kommer som hemma. |
En sväng via loppisen. Gav ingen utdelning. |
Vy från Hallgrimskirkjans torn. Havet, bergen, de färgglada husen och en och annan skyskrapa. Man blir glad av den här utsikten. Ute på den lilla gröna ön Videy i viken ligger Imagine Peace Tower, Yoko Onos minnesmärke över John Lennon, som sänder upp en stark ljusstråle som syns åtminstone 4 km upp. Den syntes dock inte i min kamera. |
Ofta då jag reser ensam brukar jag söka upp stadsbiblioteket. Det ligger oftast centralt, bjuder på gratis wifi, städade snyrtingar (= toaletter på isländska) och förstås - som bibliotek brukar - på intressanta böcker och färska dagstidningar. Det är skönt att sitta en stund i en bekväm soffa i läsesalen och vila benen innan man drar vidare ut på stan. Ta detta som ett tips!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar