Efter en paus på nära tio år sällar jag mig åter till blodgivarnas skara. Därtill nöd och tvungen av Trean som ville ha moraliskt stöd med på sin första blodgivning.
Varför så lång paus, undrar den uppmärksamma Läsaren nu. (Jäklar, så ni är nyfikna, alltså!). Jo, det ska jag berätta. Senaste gång, som alltså tänkte bli min sista, gick nämligen inte så bra. Jag fick faktiskt inte utklämt 5 dl blod ur armvecket. Mina ådror är lite knepiga att hitta och pricka rätt i, och ådran torkade helt enkelt ut mitt i. Blodtjänst-personalen är väldigt artiga och menar att mina ådror är tunna - själv vill jag påstå att de bara ligger så djupt inne bland fläsket och därför är svåra att hitta. Hur som helst, jag har kommit hem från blodgivningar med bandage i båda armveck (hittade ingen ådra vid första sticket) och med rejäla blåmärken på armarna (nålen gick genom ådran), så droppen (hah!) som fick bägaren att rinna över var gången då jag skamset fick gå från platsen utan att ha kunnat pressa ut tillräckligt blod. Efter 16 gånger gav jag alltså upp. Ända till idag alltså, gång nr 17. Och det gick hur bra som helst! Ett stick räckte, blodpåsen blev full och jag har inga blåmärken. Och hB är 141. Duktiga mig!
Du kan läsa mer om blodgivning HÄR och följa med blodsituationen i just din blodgrupp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar