För ministrar, och speciellt statsministrar, finns det faktiskt en hel mängd aspekter att beakta i olika situationer. Moraliska. Juridiska. Och andra. Bland annat ska man passa sig väldigt noga för att på något sätt ge fördelar till sina egna företag. Eller till sina barns företag för den delen. Och om man kommer så långt i sina funderingar om huruvida ett företag där ens barn är delägare kanske inte borde delta i en av statsrådet arrangerad promotionresa till Indien, då kunde ju vilken fiffig människa som helst dra slutsatsen att det för säkerhets skull är bättre om företaget i fråga inte deltar i resan. Även om man själv bestämt är av åsikten att det inte är fel på något sätt. Moraliskt. Juridiskt. Eller på annat sätt. Men för att vara på säkra sidan, så undviker man ALLA situationer där nepotism kan misstänkas.
Ingen är felfri, inte ens en statsminister, men statsministern får faktiskt inte göra fel. Inte utan konsekvenser. Därför har hen en stab av rådgivare och experter och kanslichefer och fan och hans mormor som kan hjälpa att tolka "svåra" situationer som - tja - finansiering av gruvdrift och exportfrämjande i Indien till exempel.
Och om statsministern väljer att inte ta emot goda råd utan upprepade gånger måste förklara sig och försvara sina val i moraliskt tveksamma situationer, då finns det inte mycket annat att göra än att ta konsekvenserna och lämna över posten till någon annan. Någon annan som har bättre koll på vad som passar sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar