Naturväktare

Djurlivet i den åboländska och åländska skärgården är rikt. Nästan lite för rikt, för en räddhare som jag, faktiskt. Myggor, bromsar och flugor fanns i lagom mängder (nästan inte alls) och den väntade nyckelpigsinvasionen hade inte hunnit börja under seglatsen. Men slingrande kräk fanns det minsann. Resans saldo blev 3 stycken, alltså 3 för mycket. Massvis av fåglar, kor och får stöter man också på på holmar och skär. Ibland där man minst anar det.

Och gästhamnarna har råkat ut för en sällan skådad invasion av hundar. Nu får alla hundägare bli stötta, men det är nästan lite jobbigt med dessa små och stora jyckar i alla former och färger som bjäbbar, gnäller och skäller i tid och otid. Undrar hur kul det är för a) husse och matte, b) folket i grannbåtarna och c) hunden själv att sitta bunden på däck eller inne i kajutan för jämnan? 

Ett par katter stötte vi på också, men som bekant för de inte så värst mycket oväsen. En kväll rymde katten från grannbåten två båtar bort över till vår sittbrunn, och skulle precis skutta vidare då hans matte fick tag i honom. Jag tror inte katten trivdes speciellt bra på havet.

Kan detta vara en strandskata månntro?

Ett fiskgjusebo uppe på en fyr strax utanför Kasnäs.

Några får på en holme utanför Aspö.

Seglatsens första orm krälade på bryggan i Föglö, den röda pilen visar platsen, inte själva ormen. Jag fick brått att backa till båten. (Vem behöver väl gå iland heller?)
Gästhamnen har hög ormfaktor, den är för sjutton byggd på ett enormt stenröse. Hit kommer vi inte igen... 

Alla hundar är inte h*mska. Gunvald skulle inte ha klarat av att göra en fluga förnär. Och inte orkade han skälla heller. 

Ovanför Karlsby på Kökar svävade tre havsörnar.
Jag hade faktiskt det stora objektivet på kamera , men örnarna låg för högt uppe. 

Mängder av svanfamiljer seglade stolta och vackra omkring. 

På bilden kanske ni ser en säl. Eller så inte. Sälar är snabba djur...
Men här, i norra delen av Lumparna, såg vi faktiskt en säl. Joho, det är riktigt sant!

Bland strandklipporna utanför Aspö bor en mård (eller var det kanske en vessla?). Mårdar är också snabba djur... Här på bilden gömmer hon sig under den stora stenen till vänster i bilden.

Kanske min framtid som djurfotograf inte är speciellt rosig? Mitt avtryckarfinger passar nog stilleben bättre...