Kanske går jag nu händelserna i förväg och ropar hej innan jag är över bäcken, då jag förvånad, triumferande (och nästan lite snopen?) konstaterar att det anticiperade mullvadskriget kom av sig innan det egentligen började. Då de första mullvadshögarna började dyka upp i gräsmattan - ett par nya varje dag - hörde jag mig för om och googlade problemet och fick intrycket att mullvadar i trädgården inte är nånting att ta med en klackspark. Allmänt konstateras att det i princip är omöjligt att bli av med de små bestarna som dekorerar din gräsmatta med små och stora mullhögar då du minst anar det. Det glunkas om bensin och tändstickor, om att leda vattenslangar eller avgasrör ner i högarna, om spadar, fällor och gift och ditt och datt.
Inget av dessa alternativ låter speciellt trevligt, varken för mig eller för mullvadarna, så jag begav mig till Rautia för att kolla in deras förråd av mullvadsbekämpningsartiklar. För det facila priset av 39,90 (och 4 stora batterier) inhandlade jag en Mullvadsskrämma som Maken nu har apterat och grävt ner mitt i gräsmattan. Skrämmans ljud ska hålla mullvadarna borta på över tusen kvadratmeter och energin ska räcka i 6 månader. Vi grävde ner den i lördags och har inte sett nya högar sedan dess. Det ser lovande ut.
Mullvadshög. En av de större. |
Mullvadsskrämman. Nergrävs i marken för att djupt nere i mörkret vibrera med ett mullvadsavstötande ljud en gång i minuten. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar