Under nitton år hann jag knata rätt så många gånger fram och tillbaka längs gatorna och vägarna i Tenala på mina kvällspromenader. Och lärde mig känna människorna, husen, gårdarna, buskarna, trädgårdsmöblerna och julbelysningarna. Den fina klematisen på en brun husvägg, gården med vedhögarna och den metikulöst krattade gården utan ett endaste störande löv. Välbekant. Inga överraskningar förutom då någon hade bytt köksgardiner.
Nu är varje kvällspromenad och cykeltur en upptäcktsfärd i nya omgivningar! Så många nya vägar, stigar och gränder! Prydliga och mindre prydliga trädgårdar, vackra hus, fontäner, terrasser och trädgårdsland. Om man nu i de sociala medierna börjar tala oroligt om en kufisk typ som osystematiskt hasar omkring i Langansböle och stirrar in på folks gårdar är det bara jag. Och jag stirrar inte för att jag är nyfiken på vad som försiggår bakom gardinerna. Jag njuter bara av trädgårdarna, planteringarna, de snillrika lösningarna, de vackra sittgrupperna och färgprakten nu på våren då det börjar blomma. Ingen fara alltså! Tack och förlåt, bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar