Svärmor hämtade en hemlagad bondost med till födelsedagslunchen i lördags. På beställning. Den tronade på buffébordet i sällskap av det hemlagade knäckebrödet, en Gouda och en jättekrämig Brie. Har inte koll på om någon annan överhuvudtaget hann äta av osten, men det känns som om jag har ätit hela själv.
Här ligger den allra sista biten och blinkar förföriskt åt mig. Den ropar "Ät mig, ät mig" och ser fruktansvärt god ut. Och jag åt den. Lycka är en egen bit bondost!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar