Medan Maken och jag som målmedvetna mullvadar arbetar oss genom bokhyllor, linneskåp, garage, kärlskåp och redskapsförråd tar sönerna sin förmåga till prokrastinering till nya höjder.
De njuter av husets ostädade tillstånd där den normala oredan i deras rum smälter bra in. De hittar på femtielva ursäkter att skjuta upp sorteringsarbetet till i morgon eller gör motvilligt halvhjärtade försök till att sortera sina skrivbordslådor och rensa bland sina kläder. Deras plan går ut på att allt kan snabbt och enkelt slängas ner i ett par små plastkassar på själva flyttdagen för att mirakulöst teleporteras till nya huset och där packas upp i en handvändning av små husalver. Proceduren kan ju högst ta ett par timmar i anspråk beräknas det.
Även om det är nitton år sedan vi senast flyttade vet vi av erfarenhet att sönernas tidsplan inte håller. Vi packar kärl, sorterar böcker, kläder, skivor och skor, kasserar verktyg och förbereder oss på alla möjliga sätt för att göra flytten så lätt som möjligt. Flyttbilen är reserverad, lådor och säckar väntar i förrådet. Skafferiet gapar tomt och frysen har bantats till ett minimum. Krukväxterna bidrar med att vissna och dö. Ja, vi till och med arbetar på att tömma udda flaskor i barskåpet för att inte behöva flytta dem. Lätt blir det inte, men skoj.
19 år...tiden flyger iväg. Lycka till med flyttet!
SvaraRaderaTack! Rå styrka och god planering räcker nog inte, lite lycka behöver vi också!
Radera