Fartyg på grund

Det har blivit en och annan tur till kollegerna i Bromölla under de senaste åren. Inte så ofta att jag är uttråkad, men nog så att resan börjar vara bekant. Då planet kurvar in över Köpenhamns strandlinje och man ser raderna med vackra vindmöllor känns det nästan som hemma. Öresundsbron höjer sig mäktig över mängderna av lastfartyg som stävar genom sundet.

Flyger man SAS har man oftast tur och får stiga av nära utgången. Utanför dörrarna till ankomsthallen står alltid en enorm folkmassa och väntar. Jag undrar ibland om det alltid är samma människor som står där, lite som statisterna i Jim Carrey-filmen the Truman Show? Till höger efter checkin-automaterna står Öresundstågens biljettautomater bredvid rulltrappan ner till tågperrongen, där tågen mot Malmö trafikerar. Tågen är för det mesta försenade. Först 5 minuter, sedan 10 minuter och i värsta fall inhiberade. Då tåget äntligen kommer fylls det på nolltid av en massa människor fullastade med kappsäckar. Har man tur får man en sittplats, men måste man stå är det helt ok, för det är inte så långt till Malmö, där de flesta stiger av.

Efter några kilometer tunnel är du uppe på bron, som tyvärr inte är gjord för att man ska kunna njuta av vyerna. Men mellan stolparna skymtar man vattnet och till höger ligger fiskebåten som har legat på grund på Malmösidan sedan hösten 2010. The Turning Torso skymtar på avstånd till vänster.

Läs mera om fartyget bakom länken ovan. Bilden är lånad från Expressen. 

Efter tjugo minuter är du på Malmö Central och om du sitter på rätt tåg fortsätter det vidare mot ändstationen Karlskrona. Det är ingen fara om du måste hoppa av och vänta på ett annat tåg. Malmö Central har en massa fina snabbmatsrestauranger där du kan tanka ett snabbt mellanmål innan du fortsätter vidare mot Lund, Hässleholm, Kristianstad och slutligen Bromölla.

Efter ytterligare en dryg timme på tåget ser du landmärket ICA Maxi och det är dags att stiga av. Oftast ringer du efter en taxi, för du har en kappsäck eller väska att släpa på. Men promenaden från stationen genom Bromöllas sömniga villakvarter går på 15-20 minuter, så vid fint väder (eller då taxin är upptagen) lönar det sig att promenera. Sista biten går längs huvudgatan med Gallerian, Böckmans konditori, Systembolaget och Filmpalatset och mynnar ut vid Ifötorget där ödlorna för det mesta huserar ensamma utanför Ifös huvudkontor och hotellet. Kommer du sent har receptionen stängt och du tar dig in i hotellet med en kod och plockar upp din nyckel från disken.

Ödlorna har tråkigt under vintern då fontänen är tom på vatten.

Vid frukost och middag stöter man för det mesta på andra kolleger. Det är inte så många andra som bor på Iföhus. Hotellpersonalen hälsar på dej med namn och det är lite familjär stämning över stället. Det är inga överraskningar som väntar vid måltiderna, menyn för frukost, lunch och middag är bekant vid det här laget. För det mesta är det torsk, ärtsoppa eller rårakor med stekt fläsk. Men rummet är städat, sängen lagom hård och vattnet varmt i duschen. Och kontoret, fabriken och kollegerna finns ett stenkast ifrån. Det funkar.
Dagarna är fyllda av möten och jobb och man är trött då hemresan går omvänt tillbaka till Kastrup och flyget hem. Och fiskebåten ligger kvar. Fortfarande.