Att sitta i telefonmöte med en kollega som är hemma med sjuka barn är mycket mer spännande än att delta i ett vanligt möte. Speciellt om barnen är nästan friska och vid relativt gott mod.
[Vi som har barn vet att det finns en naturlag som drar lekande barn till en person som talar i telefon. Man försöker smita undan (funkade inte så bra på trådtelefonens tid...) och går till ett annat rum, men likt nålar som dras till en magnet böljar leken vidare och följer dej vart du än går samtidigt som volymen ständigt höjs.]
Kollegan och jag har alltså initiala problem med vårt telefonmöte och i detta skede drar sig kollegan till följande rum, parkerar barnen framför teven och stänger dörren. Vi diskuterar koncentrerat i fem minuter, varpå föräldern i honom vaknar upp och reagerar på tystnaden.
[Vi som har barn vet att oljud är bättre än tystnad. Längre än fem minuters lugn och ro betyder oundvikligen att fuffens pågår nånstans i huset. Dags att rycka ut.]
Vi håller en kort paus i vårt samtal och kollar att barnen har det bra framför teven. Vi gör en kort sammanfattning och avslutar mötet - otroligt nog är det väldigt effektivt att mötas på telefon i sällskap av sjuka barn. Kanske man borde fundera på att ta in några barn till arbetsplatsen också, för att speeda upp de normalt så oändligt långa mötena?
Förlåt J, och tack för inspirationen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar