Ögonfransfladder

Att besikta bilen på det glada åttitalet var minsann ett kapitel för sig. Då var besiktningsmarknaden ännu starkt reglerad till de statliga envåldshärskande besiktningsstationerna. Och då rörde man sig med bilar av en rätt så förmånlig variant, med en hel del år på nacken och mångamånga kilometrar på mätaren. Besiktningen kryddades av både rostfläckar, läckande oljebehållare och sviktande kardanaxlar, växellådor, bromsklossar och fan-och-hans-mormor.
Då skickades i allmänhet flickvännen iväg till besiktningsstationen i Åbo, gärna utrustad i kort kjol och med lagom mycket läppstift, i tron att lite kvinnlig fägring skulle påverka de bistra besiktningsmännen att godkänna en plåthög som stod inför ett säkert underkännande. Historien förtäljer dock icke om den här "sluga" planen någonsin skulle ha påverkat ett slutresultat, så jag tror nog mera på att det är fråga om en urban legend.

Idag på besiktningsstationen - dit jag anlände oförberedd, intet ont anande och helt utan ovanstående hjälpmedel - fick jag faktiskt blinka lite extra med ögonfransarna och be vackert för att få bilskrället godkänt. Bilen i sig hade inget fel, men däcken fick besiktningsmannen att höja på ögonbrynen. Endast faktum att jag lyckades övertyga honom om att jag verkligen hade bokat däckbyte till eftermiddagen kunde rädda situationen. Och kanske lite ögonfransfladder.

Bilen är nu besiktad och försedd med ordentliga vinterdäck. Och nästa gång ska jag besikta bilen iklädd minikjol. För säkerhets skull.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

God jul!

Julaftonsmorgon glimmar, granen står så grön och grann i stugan och tyst det är i husen. Det här året har gått i rasande takt och nu är det ...