Visst har mitt lillajulsfirande också ändrat från barndomen, men ännu påminner lillajulsafton fortfarande starkt om hur min barndoms lillajul såg ut. Nu som då ska man tjuvstarta med julmaten. Inte hela sortimentet, bevars, men några utvalda godbitar. En sill, en bit skinka, rödbetssallat och risgrynsgröt. Ofta dricker man den första glöggen på lillajulafton. Kanske tar man in en pikiliten julgran och hänger upp några små prydnader. Ljusstakar placeras i fönstren och stjärnor hängs upp. Ett par röda gardiner sprider julkänsla i köket. Några små stänk av jul, helt enkelt.
Några små och enkla paket ska givetvis delas ut. På 1970-talet fick vi barn kanske en ask brevpapper, en Kittybok eller ett par strumpor. Och så de legendariska Esso-mössorna. Min pappa torde ha varit storkund hos Esso (eller bra på att tigga?) och paketerade varje lilla jul in tre paket med reklammössor och -halsdukar. Låt mig bara säga att speciellt vackra var mössorna inte... Idag innehåller paketen kanske en glassig tidning, ett vackert ljus, badsalt eller ett par strumpor. Och kanske en liten Legoförpackning åt Halvan. Less is more. Det är tanken bakom som är viktig.
Och i morgon, på första advent, då vi tänder första ljuset i adventsstaken, då börjar julväntan på riktigt. Den som Anders talade om i går morse.
PS. Nån kanske känner sig vilseledd av rubriken och tänkte sig att jag skulle dela med mig av intressanta godbitar från gårdagens firmajulfest. Tji fick ni.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar