Idag fick jag ett vykort i postlådan. Adresserat till mig. Från Mongoliet. Hälsningen börjar "hälsningar från Ulan Bator" och fortsätter att berätta om härliga äventyr i tält, om besök hos nomadfamiljer och om sur hästmjölk.
I någon minut stod jag och drömde mig bort till de mongoliska slätterna men sedan märkte jag ju att vykortet har skickats av några för mig helt okända människor till någon som inte alls är jag. Hrmpf.
Varför kan inte mina vänner vara äventyrare och upptäcktsresande och åka på spännande resor till Ulan Bator? Varför är ni såna slöfockar och latmaskar? Skäms på er, vetja.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
God jul!
Julaftonsmorgon glimmar, granen står så grön och grann i stugan och tyst det är i husen. Det här året har gått i rasande takt och nu är det ...
-
Det är släpärtstider igen. Under några korta högsommarveckor då man får tag på åkerärter på torget. En kortare period än den riktiga kräfts...
-
Min arbetsplats har ett ovanligt rikt djurliv. Utanför huset strövar ofta hjortar och harar, och ibland kan en havsörn skymtas från konfere...
-
För några dagar sedan läste jag i Husis kåseri om kåsörens ständigt återkommande dröm där hon befinner sig hemma i sitt flickrum och packar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar