Det är tungt att vara mamma. Man oroar sig mest hela tiden. Oroandet börjar så fort den lilla babyn fötts, ja egentligen redan då den finns i magen och väntar på att födas. Äter babyn ordentligt? Har den tillräckligt med kläder? Andas den? Och från dethär eskalerar oroandet.
Just nu är Tvåan ute på Penkkisfirande och gud vet vad som kan hända honom där. Jag menar han rör ju sig med typer och gäng som kan vara SmåBrottslingar, DrogAnvändare eller bara sådär allmänt IllBattingar.
Och det börjar ju redan på dagis. Där samsas mina gullungar med IllBattingar och potentiella SmåBrottslingar och DrogAnvändare och lär sig svordomar och att dra flickor i håret. För att inte tala om skoltiden. Skolorna är ju proppfulla av ondsinta lärare, elaka vaktmästare och övriga IllBattingar, SmåBrottslingar och DrogAnvändare som lurar små värnlösa pojkar i fördärvet.
Invagga er inte i falsk säkerhet - mopogänget, fotislaget, församlingens sommarläger och scoutkåren är också fulla av IB, SB och DA, den ena värre än den andra. Då barnen kommer i mopo- och körkortsåldern så kryddas oron av tanken på BilDårarna som trafikerar vägarna och lurar bak varje kurva och hörn.
Och så åker de små hjärtebarnen utomlands, och det vet man ju att där huserar Mafian och MänniskoHandlarna och bara väntar på att hugga klorna i dina barn. För dina barn är ju naturligtvis alltid oskyldiga och värnlösa, och luras med på eventuella oegentligheter av IB, SB och DA och annat bus. Om du inte är där och kan ta hand om dem.
Kommer man nånsin att sluta oroa sig? Knappast. Oron bara ändrar sig och tar en annan form. Barnen kanske bildar familj och det uppstår nya oskyldiga hjärtegryn att oroa sig för. Äter de tillräckligt? Blir de mobbade? Tänk om någon ger dem knock-outdroppar? Tänk om de blir bestulna? Andas de?
Akta er för IllBattingar, SmåBrottslingar och DrogAnvändare därute i den farliga världen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar