Mistä näitä siemeniä oikein tulee?

Varifrån kommer alla dessa *#&%* björkfrön egentligen?
Vi bor ju på en torr barrskogsås, omgiven av höga tallar och några täta granar. Någon enstaka björk har faktiskt lyckats slå rot här, men man märker dem knappt i den täta barrskogen.
Björkarna gör sig påminda bara på hösten, då mängden björklöv som ska krattas ihop inte på något sätt motsvarar antalet träd på vår gård, och just nu då björkfröna häver ner i drivor på gården. Fröna täcker in trädgårdsmöblerna, landar i maten som dukas ut på trädgårdsbordet, smyger sig in i tvätten som hänger på tork och i bilens friskluftsintag för vidaretransport in i chaufförens mun och hår, fastnar under skosulorna och tar sig på så sätt in i huset där de förekommer i soffan, i sängen, i badrummet - ja överallt. I förmiddags fick jag faktiskt skaka ut ett par irriterande frön ut BH:n.

Jag googlade på björkfrön och kunde snabbt konstatera att magkänslan hade rätt: det finns faktiskt extremt mycket björkfrön i år pga av den rikliga blomningen i våras: yle 22.8.2012. Det är väl bara att tiga och vänta ut fröregnet. Det slutar nog i sinom tid. Om inte förr så då snön börjar falla.

Mellanrapport II

Det är kanske nån därute som tänker att det aldrig blev något av den där amazonliljan som jag fick av Systrami i våras.

Hah!

Sist ni såg den hade den två stora blad och höll på att ramla ur sin kruka. Jag bytte sedermera kruka och ytterligare ett tredje blad har växt ut. Nu känns den nya krukan nästan lite för liten och bladen är gröna och fina. Liljan mår alltså som en prins.

Men vad ska nu hända? Ska bladen bli större? Ska det komma ännu fler blad? Och när kommer de där omtalade blommorna? Spännande fortsättning följer förhoppningsvis...

Ilskna husockupanter

Mötte i går morse Maken iklädd tjockaste fleecen, långa byxor, strumpor, skor, handskar och vintermössan med öronlapparna nerfällda. Har vintern kommit tidigt till Tenala? Nej, Maken var på väg på getingjakt.
Under sommaren har några flitiga husockupanter byggt sig en bylla någonstans inne på vårt mellantak och använder vårt terrassförråd som vindfång.
Vi prövade att se åt annat håll, inte låtsas om getingarna som bara blev fler och fler, och hoppades på att de skulle ta sin bylla och flytta den till grannen. Döm om vår förvåning då den strategin inte lyckades.

Nu torde getingbyllan vara rätt så stor även om vi inte kan se den. Expansionsivern leder till att getingarna har ner en massa sågspån både i terrasshörnet och inne i förrådet. Getingarna bli fler och fler. Fräckare och fräckare. Det börjar bli otrevligt att vistas ute på terrassen. Och framför allt otrevligt att äta ute.

Utrustad med en jätteflaska Baygon och en flugsmälla gav sig Maken alltså ut på getingjakt. Resultatet blev 0-1 till getingarna, men vi hurrade ändå för ett stort manfall hos motståndarna. Ett parhundra getingar ligger nu döda på terrassgolvet. Aktiviteten i terrasshörnet har ökat och de resterande trupperna håller nu på att omgruppera sig för att minimera förlusten.

Maken planerar ett nytt anfall idag för att försöka slå ut fienden för gott. Men inser samtidigt att det avgörande slaget måste ske under vintern, då byllan och invånarna ligger i dvala. Då måste han hitta byllan och förpassa den till Hotahejti. Då ska dom minsann få se på andra bullar. Ockupanterna.

8. eller 18. eller 28.

Är du född den 8, den 18 eller den 28? Då hör du till en utvald skara, vars patientuppgifter i den offentliga hälsovården aldrig förstörs utan bevaras för all evig framtid till nytta för kommande generationer. Också information från skatteverket, arbetskraftsbyrån, socialmyndigheterna och FPA arkiveras för evigt för alla som är födda just dessa datum.

Det finns exakta instruktioner om hur och var och hur länge olika dokument kan och bör och får uppbevaras och förstöras. Men vi som är födda den 8. eller den 18. eller den 28. dagen i vilken månad som helst och vilket år som helst har tydligen blivit utsedda att fungera som någon slags representativt urval för befolkningen till nytta för eventuell framtida forskning.  Det har det mytomspunna Arkivverket i sin stora vishet bestämt och lagstiftat kring.

Jag som hörde om detta för första gången för ett par dagar sedan går fortfarande omkring med lite blandade känslor. Onekligen är det ju spännande att just jag som är född 18 juni kommer att ha ett evigt liv i Riksarkivets djupa skrymslen. Men samtidigt känns det lite som om Storebror har extramycket koll på just mig. Försöker dessutom febrilt erinra mig min sjukdomshistorik ifall där döljer sig något intressant som en forskare kommer att stöta på i sina undersökningar år 2152. Jag tvivlar...

Service som trumf

"Småbutikerna tävlar med service som trumf" utropar dagens Västis. Min första tanke gick faktiskt till alla de småbutiker och småföretag som tyvärr bjuder sina kunder på urusel service. Och de är många. Små kyffiga butiker där en trumpen butiksinnehavare surmulet gömmer sig bakom disken eller ännu värre svävar över mig som en hök medan jag ser mej runt i sortimentet. Otrevliga serviceföretagare som får det att låta som en personlig skymf då jag ringer upp dem för att beställa en service eller en vara som de eventuellt kan tänka sig att leverera efter en osannolikt lång väntetid. Ovillighet att hjälpa med specialönskemål. Inte en skymt av ett leende. Ointresse...

Men sedan började jag tänka positivt istället. Tänkte på alla de superduktiga företagarna som jag har anlitat och på den trevliga butikspersonalen som finns i många butiker. Ägare, föreståndare, sommarjobbare, rushjälpar som gör det till ett nöje att shoppa eller använda sig av deras tjänster. Butiker dit man gärna går och där man vet att man oftast hittar det man behöver. Företag som håller tidtabeller och gör ett högklassigt arbete.
Här är min tio-i-topplista för Raseborg:

• Casa di Mari med innehavaren Johanna i spetsen och ett härligt utbud kläder och underkläder.
• Pentik där man i lugn och ro får se sig mätt på alla vackra prylar och vandra tre varv runt i butiken utan att få sneda blickar. Och så lagar dom så fina paket också.
• Bromans Optik där Inger och Lynn och hela personalen engagerar sig i val av rätt glasögonbågar. Butiken har dessutom ett jättebrett urval av fina smycken. 
• Kungsbokhandeln där man också få bläddra i böckerna i lugn och ro och där man alltid kan fynda något att läsa. Eller så beställer Åsa och gänget in böcker som dom inte har på hyllan. 
• Min frissa Gitta på Salon 86 som håller sig med de senaste damtidningarna och alltid skickar hem mej fin i håret. 
• Pojkarna och flickorna på Elmo Sport som orkar hålla minen då man kommer in för att handla fotbollsutrustning med en trumpen tonåring i släptåg.
• Blomsterhörnan där Cisse och Mona alltid erbjuder högklassiga växter och vackra buketter. Och trevligt småprat. 
• Ekenäsbibban där personalen alltid ställer upp med sin sakkunskap om man behöver hjälp att hitta böcker. Beställer fjärrlån och till och med köper in enligt önskemål ibland. 
• Min favoritplantskola Lehtisen Puutarha i Bjärnå där man alltid får goda råd om växter.
• Och sist och riktigt otippat Ekenäs Däckmarket. Alla vet att jag skyr verkstäder som pesten, men Däckmarket utför däckbyte två gånger per år snabbt, effektivt och smärtfritt och låtsas inte om att jag känner mig obekväm och i vägen. Dessutom sköttes årets två punkteringar mycket smidigt och tjänstvilligt, så de förtjänar definitivt en plats på listan. 

Applåder till alla dessa mina favoriter. Det finns många andra också. Dom ska jag puffa någon annan gång. 

Schack matt

Finns det något mer somrigt och avkopplande än att tvätta mattor? Att stå vid sin tvättbunke, koncentrerad på tvättandet, medan skurborsten rytmiskt flyger över mattan. Huvudet töms på tankar. Skurborsten skurar fram och tillbaka, fram och tillbaka. Vattnet rinner slösaktigt över de granna ränderna i mattan och sköljer ur tallsåpan. Den ljuvligt doftande tallsåpan som gör händerna klibbiga ända upp till armbågarna. Solen värmer ansiktet. Svetten börjar komma fram och lockar fram bromsar och flugor. Fram och tillbaka. Först mattans ena sida, sedan andra sidan.

En röd rand, en blå rand, en vit rand. Mommos gamla förkläde och köksgardinerna från barndomshemmet syns i ränderna. Klara färger i täta, stadiga trasmattor som mommo eller mamma har vävt någon gång för länge sedan. Mattor som tål att slitas på och tvättas i minst femtio år till. Fram och tillbaka. Skurborsten sjunger.

Man står sällan ensam vid mattvättarstationen. Ibland uppstår till och med kö. Det sociala samspelet är bekant. Du hälsar artigt då du kommer. Frågar om tvättbunken är ledig. Börjar skura medan du lyssnar till småprat om väder och vind. Deltar nu och då i diskussionen. Det gemytliga småpratet rör sig på neutral mark. Politik eller religion diskuteras inte. Ibland står du bredvid två väninnor som utbyter saftigt skvaller. Alla spetsar öronen. Och skurar intensivt.

Du passar på då mangeln är ledig och pressar ut vattnet ur den nytvättade och sköljda mattan. Hänger mattan över ett räcke i väntan på att packas in i bilen för hemfärd. Det är viktigt att skölja mangeln efter din matta. Vana tvättare muttrar småargt åt nybörjare eller slarviga som försummar att skölja bort sitt ludd från mangeln.

Åtta av tio tvättare är kvinnor. Unga kvinnor, gamla kvinnor, flickor, mammor, farmödrar. Någon enstaka man dyker upp. Lyfter hjälpsamt tunga mattor, snurrar mangeln och sprätter nöjt omkring som en tupp i hönsgården. Piggar upp diskussionen med manliga inslag.
Det finns också män som hjälpsamt skjutsar frun till mattvättarstationen, lyfter ut matta och fru och sedan sitter i bilen och väntar på att få lyfta in dem tillbaka efter uträttat ärende. Varför? Har han fått tillsägelse att han tvättar för dåligt? Tycker han att mattvättning är kvinnogöra? Är han allergisk för tallsåpa kanske?

Tvättarnas utrustning varierar. Endel styr ut sig i gummistövlar, andra tvättar i Crocs eller flipflops. Någon klär av sig i simpare, endel har praktiska plastförkläden, till och med gummihandskar. De flesta har en tunn blus och shorts som blir våta på magen. Men det gör ingenting i värmen. Mattorna forslas hem på cykelns pakethållare, i ett gammalt babybadkar eller en så, eller på plastsäckar i bilens baklucka. Alla har sitt eget invanda sätt som fungerar.

Du lyfter den sista mattan från mangeln. Sköljer noggrant av tvättbrädet och din tvättbunke. Packar skurborsten och såpan i ämbaret. Tar en slurk ur den medhavda vattenflaskan och stryker svetten ur pannan. Nu ska mattorna hem till gården för att hänga på tork ett par dagar i sol och blåst. Sista mattan för i år. Skönt. Men samtidigt lite vemodigt. Nästa sommar igen...