I morse då Tvåan och jag samåkte till skolan/jobbet pratade vi om en grunka som vi hittade i bilen. Grunkan var liten och vit med en kort sladd och hade någonting att göra med telefoner, radio och bilar. Grunkans exakta användningsmöjligheter förblev oklara för mig eftersom diskussionen fick ett abrupt slut då Tvåan med ett vrålflabb upptäckte att jag inte visste att jag kunde lyssna på radio i min telefon.
Där satt vi sedan, som från två vitt skilda planeter, han förundrad över hur ovetande en mamma kan vara och jag förundrad över hur många finesser och funktioner man kan tränga in i en apparat som ursprungligen är avsedd för samtal och textmeddelanden.
Jag är säker på att Den Stora Telefontillverkaren - inom en snar framtid - kommer att lansera en apparat så full med tekniska finesser och finurligheter att de kommer att glömma att lägga in samtals- och meddelandefunktionen. Då är det min tur att flabba.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tack och hej!
Nu är tiden för årsbokslut. Instagrammarna publicerar årets mest likeade bilder. På TV visas Året med kungafamiljen och andra årssammanfattn...
-
Det är släpärtstider igen. Under några korta högsommarveckor då man får tag på åkerärter på torget. En kortare period än den riktiga kräfts...
-
Helt oförskyllt blandas jag in i Makens och Treans golfvurm. Den har pågått i några år nu, och oundvikligen blir man mer eller mindre engage...
-
För några dagar sedan läste jag i Husis kåseri om kåsörens ständigt återkommande dröm där hon befinner sig hemma i sitt flickrum och packar...
Camilla...du är nog bara för bra...
SvaraRadera