Badtunnor och sockerlyktor

Det ska sägas direkt, jag är inte någon vän av badtunnor. Jag vet inte om det är en hygienfråga eller känslan av offentlighet då man badar utomhus eller likheten till en kannibalgryta som gör att jag lite ryggar bakåt då badtunnor kommer på tal. Åndå har jag badat i tunna två gånger i mitt liv och njutit väldigt mycket av det båda gångerna. Är det kanske dags att ändra åsikt?
Alla som känner mig vet också att pyssel och knåp inte är min grej. Tummen som är placerad mitt i handen gör att mitt pyssel är jämförbart med en treårings dagispyssel. Och ändå ger jag mig glad i hågen av för att fira en glad damkväll tillsammans med sex trevliga vänner med just detta på programmet.

Picture this - en mysig sommarstuga med massor av tända ljus och en sprakande brasa. Glögg och pepparkakor med mögelost. Badtunnan med härligt varmt vatten nere i strandkanten, upplyst endast av några facklor i den mörka regniga kvällen. Vinden som viner i de höga träden, kala kvistar som knakar. Pratet och skratten som ekar ut över den mörka havsviken.
Och då vi äntligen steg upp ur badet, rosiga och skrynkliga av vattnet, då var det dags för lite muntert julpyssel. Oj vad jag är stolt över min sockerlykta och oj vad roligt vi hade med sockerbitarna och limmet och penslarna. Det är faktiskt inte alltid slutresultatet som är det viktiga - men visst är lyktorna fina?