Städdille

Jag julstädar. Varje år. Skåp, lådor, knutar och skrymslen. Putsar, fejar. Det hjälper inte att komma med de vanliga klyschorna om att julen nog kommer ändå eller att man ska städa sina skåp till jul bara om man tänker fira jul inne i dem. Hos oss krävs julstädning. En grundlig genomgång av huset. Från golv till tak.
Inte vet jag hur ni andra håller rent i knutarna, vi klarar oss faktiskt inte utan ett rejält röjande och fejande en gång i året.
Det enda hållbara argument jag kunde tänka mej mot julstädandet är väl att det inte nödvändigtvis måste ske just i december. Men vilken annan månad skulle passa bättre då? På våren vill jag böka i trädgården, sommaren vill jag fira utomhus och på vintern hoppas jag på att kunna skida. Nä, hösten är en bra tid att tillbringa inomhus hopkurad i skåp och lådor med trasa och städmedel i högsta hugg.
Och familjen bidrar. En del mer motvilligt än andra, men alla hjälper till på sitt sätt. Förra veckoslutet städades garderober och idag har jag piskat teamet till köksskåpsstädning och fönstertvätt.

Det som hägrar är den härliga känslan som infinner sig på julafton då man [utmattad och sliten] sjunker ner i soffhörnet med en mugg glögg, då huset doftar julgran, skinka och Pled. Nystrukna gardiner hänger i fönstren, rena mattor ligger prydligt på golvet, kylskåpet är putsat och fyllt till bräddarna av sillar, lax, rom, ostar och lådor. Julpyntet står på sina traditionella platser och julljusen brinner. Spisen blänker och burkarna står i militäriska rader i skåpen. Klottiga dörrhandtag, fingermärken, spindelnät och stora dammråttor är ett minne blott. Julklapparna är prydligt inslagna och undangömda och väntar på att julgubben ska knacka på.
Då börjar julen.

21 städdagar kvar...