Men förstås hade vi glömt kameran hemma. Och alla vackra bilder som vi såg under seglatsen på tumanhand till Vrakholmen finns bara sparade på näthinnan. Let me take a mental picture of you, sade Phoebes lyckliga pojkvän Parker i ett avsnitt av Friends, och det försökte jag också göra. Titta bara på dehär vackra fotona:
En bild av en svan i kvällssolen som lyfter ur vattnet under öronbedövande vingfladder. En bild av Maken som grillar lammfiléer ute på en kal klippa, med utsikt över horisonten och öppna havet. En bild av en fiskmås som sitter på bryggan och skriker för full hals innan den dyker ner och fångar en löja ur stimmet. En bild av den varma kvällssolen och ett glas vin i Evitas sittbrunn medan reseradion spelar klassisk musik. En bild av sjökalvarna som fladdrar runt båten, det är länge sedan man har sett sådana minsann. En bild av två hjortar som sällskapar stillsamt i över en timme på grannön, tvärsöver det lilla sundet från Vrakholmen. En bild av en ensam kvinna på roddtur i kvällsbrisen. En bild av morgonsolen som rör om i kaffemuggen ute i den daggvåta sittbrunnen. En bild av ett strävsamt skäripar som vittjar sina nät i morgonbrisen. En bild av en säl som nyfiket tittar upp ur solglittret i vågorna. En bild av bleke och slaka segel medan besättningen svalkar sig med ett dopp från Evitas badstege.
Jag tog några censurerade foton också, men jag kan visa dem bara för er, kära läsare:
En bild av Maken som trampar snett på trappan in i båten, stöter foten och dansar runt till en hop osande svordomar. En bild av Gästen som slår huvudet i taket in till förpiken - för femtielfte gången för Gästen är inte van att slå sitt huvud i tak, eftersom hon är så kort. Många arga bilder av stora muskelbåtar från Helsingfors som drar upp enorm sjö då de kör förbi Evita alltför nära, också mitt ute på stora fjärdar. En bild av Maken som tappar en (tom) ölburk i vattnet nånstans på Skogby-fjärden (det var inte med flit). En bild av Gasten som kör in i grannbåten då hon försöker lägga till i hemhamnen (det var bara en lätt touche - ingen fara!). En bild av oss båda med brända näsor och andra kroppsdelar som ropar efter After Sun-kräm och svalka.
Jag tror inte ens tusen ord skulle kunna ge dehär bilderna rättvisa. Många av bilderna har ljud, vilket är en klar fördel mot vanliga foton. De kan tyvärr inte läggas in i ett fotoalbum. Men jag har bilderna på näthinnan och kommer att ta fram och titta på dem nu och då under hösten och vintern. Och minnas de härliga, lata semesterdagarna och seglatsen till Vrakholmen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
God jul!
Julaftonsmorgon glimmar, granen står så grön och grann i stugan och tyst det är i husen. Det här året har gått i rasande takt och nu är det ...
-
Det är släpärtstider igen. Under några korta högsommarveckor då man får tag på åkerärter på torget. En kortare period än den riktiga kräfts...
-
Min arbetsplats har ett ovanligt rikt djurliv. Utanför huset strövar ofta hjortar och harar, och ibland kan en havsörn skymtas från konfere...
-
För några dagar sedan läste jag i Husis kåseri om kåsörens ständigt återkommande dröm där hon befinner sig hemma i sitt flickrum och packar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar