Sköna Maj välkommen!

Hemkommen från en härlig påskhelg i Lissabon. Trött efter kort men intensiv arbetsvecka med jobb långt in på kvällarna. Skinande ren efter fredagsbastun.
Dricker rosa champagne och gör mig redo för valborgshelgen.

Huset är städat och kylskåpet fyllt med ingredienser till sillisen på söndag. I morgon är det stök i kök som gäller för att ställa igång och förbereda allt inför söndagen. Sill ska blandas, glas ska putsas, grönsaker ska skäras och stolar ska bäras.

På valborgskvällen väntar glada wappen hos goda vänner. Måste bara se till att den inte blir alltför glad... så att man orkar på söndagen också, menar jag.

Vintern rasat ut bland våra fjällar
drivans blommor smälta ned och dö.
Himlen ler i vårens ljusa kvällar,
solen kysser liv i skog och sjö.
Snart är sommarn här! I purpurvågor
guldbelagda azurskiftande,
ligga ängarne i dagens lågor,
och i lunden dansa källorne.

GLADA WAPPEN!

En annorlunda påsk

Tror inte jag har firat påsk annanstans än hemma i Finland tidigare. Så det känns lite konstigt att "överge" vissa traditioner det här året för att åka bort. Men nån gång ska väl vara den första.

OM vi skulle fira påsken hemma skulle det innebära umgänge med familjen, påskmiddagar hos fammo och mommo, ägg i alla färger och former, memma, fiskbord och gott vin. Vi har lite tjuvat med memman och äggen, så det behovet är tillfredsställt. Fisk och vin lär vi få pröva på under resan, så den delen är jag inte orolig för.
OM vi skulle fira påsken hemma skulle det säkerligen innebära en massa trädgårdsarbete. Väderrapporten utlovar strålande krattarväder. Vi har knappt börjat städa i trädgården ännu, så ni som arbetar duktigt under påskhelgen kommer att få ett jätteförsprång med våren.
OM vi skulle fira påsken hemma skulle vi också hinna umgås med den äldsta sonen som har permission och ska vara hus- och kattvakt medan vi är borta. Kanske han tycker det är lika så skönt att vi är borta...
Och ni behöver inte vara oroliga, han kommer att gå från det ena dukade påskbordet till det andra, så han blir väl omhändertagen.
OM vi skulle fira påsken hemma skulle jag igen ha tagit in björkriset först igår och sått påskgräset för sent. Jag skulle trängas med en massa människor i matbutiken i eftermiddag för att fylla kylskåpet med godsaker. Jag skulle igen äta alltför mycket mat och choklad...
Nu slutar jag "harmas" över påskhelgen hemma och styr kosan till sydligare breddgrader.
EN SOLIG OCH GLAD PÅSK TILL ALLA!

Livet som medelålders - del 1

Nog är det väl ändå ganska konstigt. Jag räknar mig som normalbegåvad och tycker att jag har ganska lätt för att lära mig nytt. Även såhär mitt i medelåldern. Men för tillfället klarar jag helt enkelt inte av att sätta på TV:n ensam, utan behöver hjälp att operera fjärrkontrollen!

Jo, jag har tidigare också haft svårigheter, ni vet då man sitter och trycker desperat på volymknappen för att sänka ljudet, men ingenting händer för att man använder fjärren till dvd:n i stället för TV:n. Eller att man måste se en film med halva texten borta för att man inte kommer ihåg vilken fjärrkontroll och vilken knapp man måste ställa in bildformatet på. Att banda program har också varit ett hasardspel redan i flere år.

Men nu har vi alltså skaffat oss ett fint system med jättebra ljudåtergivning och det jag alltid önskat mej - en universalfjärrkontroll! Hurra! Glöm alltså mängderna av fjärrar för dvd:n, videon, digiboxen, TV:n och stereon som fyllde vardagsrumsbordet och alltid var försvunna mellan soffdynorna då du behövde dem. Nuförtiden opereras hela "hemmabion" av en enda (megastor) fjärrkontroll. Om man klarar av det, alltså.

Fjärren är i och för sig rätt så tydlig och klar: Tryck bara TV On, Cbl/Sat On och vänta (flere minuter känns det som, så man ska börja i god tid om man vill följa med ett program från början). Men alltsomoftast fungerar det inte riktigt som det ska utan det dyker upp nån slags felmeddelande i rutan, eller så är rutan svart och jag hör ljudet från programmet, eller så ser jag programmet utan ljud. Jaha, vad nu då?

Jo, men man ska ju (!) trycka på Input, och sen igen på Input tills man kommer ner till HDMI1. Och sen OK. (Fast vi har ingen OK-knapp utan den heter Enter.) Tror ni det lyckas? Och vet ni ens varför man ska göra det?

Så nu börjar det desperata knapptryckarskedet. On - Off - TV - Aux (vad är det för en knapp?) - Cbl/Sat - TV - On - Off - On - Aux (för säkerhets skull en gång till, även om jag inte vet till vilken nytta) - Off - On - TV... Och så vidare i all oändlighet tills någon kommer och sliter fjärren ifrån mig och argt trycker två gånger på några okända knappar och Voilà, där kommer programmet jag tänkte se på. Det började för 10 minuter sedan och är snart slut.

Och skulle jag mot förmodan själv lyckas knappa fram programmet med bild och ljud och hela köret, så har jag naturligtvis inte en blekblå aning om vilka knappar jag tryckte på och i vilken ordning. Så jag kan ju inte göra om bravaden nästa gång.
Är det nu läge att sluta titta på TV helt och hållet och hålla sig till att läsa böcker? Finns det MBI-kurser för hjälplösa TV-tittare? Kan man göra hemmabiokoncepten liiiite lättare att hantera? Finns det stödgrupper för sådana som jag där ute? Är det såhär det är att vara medelålders?

Första officiella vårdagen på Gabrielsbacken!

Jag fick verklig vårfeelis idag. Händerna är rispiga av bärbuskarnas kvistar och jag har mull under naglarna. Pojkarna mekar med cyklarna. Mimmi rullar sig i gruset och blir dammig i pälsen. Jag har suttit i solen och läst i en timme. Vilken dag!



Ännu är det inte jättevarmt, men i korgstolen i lä i solen
så var det riktigt lämpligt för årets första
eftermiddagskaffe utomhus.



Tvätten torkade bra på strecket och
flugorna surrade i solskenet.



I rabatterna skymtade jag både gröna, blå och gula färgklickar.

Kärleksörten sticker upp sina tjocka blad ur mullen.

Scillorna blommar med intenstivt blå färg.

Hängpilen har videkissor!

Skottkärran ligger insnöad under massor av snö

och vinterns vedskörd. Undrar hur vårarbetet

ska skötas innan den grävs fram...

Kroppen värker efter idogt snömokande

och efter häftig beskärning av bärbuskar och spireor.

Hemska öde!

För att förstå vidden av dagens katastrof måste ni veta att ni har att göra med en extremt ordningsam person som hela tiden har full kontroll över tillvaron. Min egen och många andras. Kalendrar, minneslappar, tidtabeller och excel-listor styr mitt (och familjens) liv på daglig basis. Utan dessa skulle våra barn många gånger ha blivit ohämtade från dagisar, eftisar, fotbollsplaner och simhallar, utan dessa skulle julen ha firats utan sill, julklappar och mandel i glöggen, utan dessa skulle utmätningsmannen knackat på vår dörr i många repriser och gudbarnen gråtit då de blivit utan presenter på sina födelsedagar, utan dessa tappar jag fotfästet. Och familjen med mej.

Så hur i sjutton kunde jag missa min tandläkartid i morse??!!? En miss av denna kaliber har inte hänt mej sen den gången i slutet av 1990-talet då jag förde Anton på födelsedagskalas en vecka för tidigt (för tidigt, märk väl, inte för sent...).

Eller den gången för några år sedan då vi dök upp på söndagslunch hos goda vänner en timme för tidigt. Det berodde på vintertiden, eller närmast på att vi hade glömt vrida klockorna tillbaka. Och eftersom klockruckandet hör till Makens ansvarsområde tar jag inte ens fullt ansvar för den incidenten.

Nu begriper ni hur stor dagens tandläkarmiss egentligen är. Sånt händer bara inte mej. Och om det mot förmodan gör det, så är det en miss av storlek 9 på Richterskalan. Hela min dag var förstörd. Skulle jag vara depressionsbenägen skulle jag ha störtat över kanten med fart just idag. Nikkei-index faller dramatiskt och priset på råolja skjuter i höjden. Livet skakas i sina grundvalar.






Går nu och drar nånting gammalt över mig. Begrundar mina synder. Lider tills den värsta ångesten gått över. Och kollar kalendern extra noggrant i morgon.

Förberedelserna är igång...

Inbjudningarna är skrivna och till hälften utdelade. Resten delar vi ut i morgon. Menyn är komponerad och handlarlistan skriven och fördelad på Maken och mej. Efterrätten är tillagad och nerfryst.
Det ska bli Sillis på Gabrielsbacken på Första Maj!

Nu börjar jag faktiskt också tröttna!

Jag är en årstidsmänniska, helt klart. Njuter av alla årstider och deras charm på olika sätt. Denhär vintern har varit härlig, man har inte kunnat låta bli att älska den. Men nu räcker det. På riktigt. Ska vi alls få nån vår i år?

Nu sitter jag här och tittar dystert ut genom det smutsiga köksfönstret och ser topparna av trädgårdens buskar sticka upp ur den grådaskiga snön. Bläddrar håglöst i plantkatalogerna och trädgårdsböckerna men slår snabbt igen min trädgårdskalender då jag läser anteckningar från våren 2008:

• 17 april planterade vi två nya tujor - i år kommer inte ens snön att vara borta då, och åtminstone inte tjälen.
• 30 april hade vi allting krattat på gården - får väl vara glad om all snö är borta vid det laget i år.
• 11 maj skördade jag den första rabarbern - 2 april i år är rabarbern ännu täckt av ca 1,5 meter snö.

Två extremvårar mot varandra. Båda med en viss charm, kanske. Men då jag tittar på vårbilder från tidigare år är jag nog helt på det klara med vilken slags vår jag föredrar.

Nu vill jag beskära buskarna, tvätta fönstren, kratta så jag får blåsor i händerna, städa bort alla vinterkläder och skidor och mössor, glädas åt alla små blad som försiktigt sticker näsan upp ovanför jorden, känna doften av mull, höra flyttfåglarna komma, bonga den första fjärilen, flugan och myggan, plocka fram krukor och trädgårdsmöbler och grillen och känna solen värma ansiktet. Nu vill jag faktiskt att våren ska börja - annars ska den minsann få se på andra bullar!