En överraskande månad

November! Jag säger bara November! Vem är du och vad har du gjort med den riktiga november? Den gråa, regniga och oändligt utdragna onödiga månaden november som inte upplevs utan överlevs. Med nöd och näppe. 

Årets november har verkligen överraskat. Vi har bjudits på sol och värme (allt är relativt), svampplockning, cykelföre och riktigt höstväder i all oändlighet. Hur är det ens möjligt? Fast - egentligen struntar jag i hur, jag bara njuter. 

Rekommendationer

I väntan på de nya näringsrekommendationerna passade vi på att frossa i kött och inälvsmat under veckoslutet. På lördagen åt vi en gräddig och mustig levergryta. Farsdagslunchen bjöd på trattkantarellsoppa till förrätt,  köttrullader med mustapekkaost till huvudrätt och äppeldajmpaj med vaniljsås till kaffet. Smör och grädde användes flitigt. Hoppas inte storebror hade koll på vårt näringsintag just det här veckoslutet. 

Nötlever. Inte den mest aptitliga råvaran. Men ack så god i grytan.

Sönerna samlades kring bordet, det händer alltför sällan. 

Stockholm i mitt hjärta

Tänk hur man känner sig som hemma i vissa städer, medan man aldrig får en riktig relation till andra. Jag har ingen officiell lista på mina favoritstäder, men om den skulle existera, så skulle Stockholm troligen ligga i topp 3. 

I förra veckan var det dags för årets andra besök till Stockholm, ett långt och innehållsrikt veckoslut tillsammans med goda vänner. Vi klämde in en massa program, nästan för mycket av det goda faktiskt, och väl hemma igen kändes det som om vi varit borta i flera veckor. Stockholm visade sig som vanligt från sin bästa sida, trots hårda vindar och en och annan regnskur. Men det spelar ingen roll i stan där räkmackor och kanelbullar frodas. Tack för mig, jag kommer igen. 

Änglagård på Oscarsteatern. Med bland andra Sanna Nielsen och legendariska Tommy Körberg på scenen. 

En sväng längs Drottninggatan.

Mamma Mia! The party. 
Vilken fest alltså. 

Vi tittade in på Nobelmuseet.

Mårten Trotzigs gränd. Precis så smal som utlovas.

Vi tog pendeln till Djurgården. 

Ännu har inte julmarknaden flyttat in på Stortorget. 

Halloween - yay or nay?

De amerikanska traditionerna har under årtiondena smugit sig in i det finska samhället. Först kom morsdag och Valentine's Day och sen Black Friday och Halloween. Det blir fler och fler babyshowers och gender reveal parties och annat som man kan tycka att är kul eller fjantigt. Men det är ju bara att låta bli att haka på om det känns obekvämt. Och hålla sig till långfredag och självständighetsdag och julafton. 

Men när ska Halloween egentligen firas? I Finland råder förvirrade åsikter om Halloween ska inträffa detta veckoslut eller nästa veckoslut eller på den riktiga, amerikanska Halloween, alltså 31 oktober. Starka röster säger att det verkligen inte ska firas nästa lördag, för Halloween har ingenting med Allhelgonadagen att göra. Jag är böjd att hålla med, och undrar varför vi inte kan göra som moderskeppet - fira nästa torsdag? Det verkar ändå som om det mesta Halloweenandet kommer att försiggå den här helgen, och jag har därför sett till att ha lite godis i skåpet ifall det dyker upp nån liten häxa eller skelett. 

Vi bestämde oss att pigga upp oss på jobbet också med lite Halloweenskoj. Mina två kolleger på personalavdelningen gick all in på projektet och bakade rödsprängda ögon-muffins, fladdermöss och pumpakex, och så dekorerade vi av hjärtans lust med lyktor och spindelnät och annat intressant och bjöd in hela fabriken att prova på godis i form av löständer, maskar och ögonglober. Det behövs så lite för att locka fram ett leende på läpparna. 

Mysbelysning

Ta ett godis om du vågar! Allt är ätbart.

Djävulshorn, ögonglober och spindelben i håret. 

        

Voj nej!

-Voj nej, sade en bekant till mig då hon fick syn på mig i omklädningsrummet i simhallen igår. 

-Voj nej vadå?! svarade jag och undrade vad som förorsakat denna illavarslande interjektion*). Upptäckte hon mitt i allt att baddräkten blivit hemma? Ägnade hon en plötslig tanke åt den laddade situationen på Västbanken? Hade hon blivit utan lön pga cyberattackerna mot Nordea? Eller våndades hon ännu över att EIF föll ner till ettan efter bara en säsong i fotbollsligan?

-Voj nej, nu hamnar man väl i bloggen, svarade hon. Jag vet inte om hon led av genuin rädsla för bloggen eller en slags skräckblandad förtjusning över att eventuellt förekomma i skriverierna. Hit hamnade hon nu i alla fall. Men det kanske inte blev så farligt 😜? Sen vattenjumppade vi.

*) Interjektioner är en ordklass av oböjliga ord som syntaktiskt och grammatiskt närmast kan ses som en självständig sats. Interjektioner delas in i fem grupper, hälsningsord, svarsord, ljudhärmande ord, utropsord och svordomar.

Lövdags

The Wind and the Leaves

by George Cooper

"Come, little leaves," said the wind one day. 

"Come o'er the meadows with me, and play' 

Put on your dress of red and gold, - 

Summer is gone, and the days grow cold."

Soon as the leaves heard the wind's loud call, 

Down they came fluttering, one and all; 

Over the brown fields they danced and flew, 

Singing the soft little songs they knew.

"Cricket, good-by, we've been friends so long; 

Little brook, sing us your farewell song, - 

Say you are sorry to see us go; 

Ah! you will miss us, right well we know."

"Dear little lambs, in your fleecy fold, 

Mother will keep you from harm and cold; 

Fondly we've watched you in vale and glade; 

Say, will you dream of our loving shade?"

Dancing and whirling, the little leaves went; 

Winter had called them, and they were content. 

Soon fast asleep in their earthy beds, 

The snow laid a coverlet over their heads.

Life goals

Marie Göranzon är en firad svensk skådespelare, du har säkert sett henne i filmer och TV-serier. Trots en anmärkningsvärd ålder på över 80 år är hon ännu aktiv. Redan det är ett life goal att ta till sig - att älska sitt jobb och samtidigt göra det så bra att man helt enkelt vägrar sluta. Det är inte alla förunnat. 

  

I den eminenta skvallerblaskan Svensk Damtidning läste jag en kort artikel om henne och hennes tankar om döden, och bara älskar det hon säger om det oundvikliga slutet. "Vad märkligt att allt bara tar slut. Jag kan inte förstå poängen med det hela. Vart tar all min kunskap vägen? Allt som jag har lärt mig, ska det bara ut i rymden?" 

Det är ju förstås inte Maries eller mitt problem då vi står inför faktum om att vi och ingenting av det vi åstadkommit längre finns. Men ett fruktansvärt slöseri, det är det.