Tack och hej!

Nu är tiden för årsbokslut. Instagrammarna publicerar årets mest likeade bilder. På TV visas Året med kungafamiljen och andra årssammanfattningar. Tidningarna bågnar av årskrönikor om sport eller böcker eller musik. 

Milla Mitt i Livet ska också göra ett bokslut, men det blir faktiskt ett bokslut över bloggens livstid. Just nu är det nämligen lämpligt att avsluta den här skrivarperioden och stänga bloggen. Idéer och rubriker börjar tryta och storhetstiden med många inlägg per månad, ja ibland per vecka, är förbi. Och jag känner att vi behöver sätta en ordentlig punkt, inte bara ett vagt kommatecken. Eller ännu värre, tre punkter... Slut. Loppu. Finito. The End. 

Den 18 februari 2011 körde vi igång med Första inlägget. Jag blev nästan lite överraskad själv. Över hur enkelt det gick och över den fina responsen. 2010-talet var bloggarnas guldålder, det fanns ett enormt utbud på bloggar med olika teman. Alla bloggade. Också jag. Och Mitt i Livet hittade en lämplig nisch och en trogen läsarkrets.

Idag på nyårsafton 2025 publicerar vi det ettusende och sista inlägget. Ettusen (1000) inlägg! En massa ord. En mängd bilder. Åsikter. Galenskap och frustration. Familjen har hängts ut med eller mot sin vilja. Det har blivit reseberättelser, husmorstips, bokrecensioner och bara en massa struntprat. Det överlägset mest visade inlägget heter Släpärtstider och har lästs 1710 gånger. Knappast för att inlägget är extremt välskriven eller tankeväckande, utan troligen för att någon googlar recept på släpärter. 

Jag tycker det är spännande att kolla var bloggens läsarskaror befinner sig och vinkar lite extra till dig som läser i Mexico eller på Isle of Man. Men i dessa tider då data rör sig fritt omkring i cyberrymden, utan gränser, fattar jag ändå att vi knappast har en massa läsare just där, eller i USA, Ryssland eller Singapore, utan det är fråga om serverplatser och VPN-kopplingar som snedvrider statistiken.  

Vi sammanfattar Mitt i Livet i siffror:

1000 inlägg

5430 dagar

14 år

262969 visningar

414 kommentarer

Vi avslutar med ett hjärtevarmt tack till alla läsare för visat intresse under åren. Det har varit väldigt skoj att skriva av sig och veta att någon därute läser. Tack för era kommentarer på bloggen eller på Facebook. Tack för alla uppmuntrande ord då vi har träffats i andra sammanhang. Kul att ni har orkat läsa. Jag har i alla fall haft skoj. 

Årsbokslut från boklådan

Den vid det här laget världsberömda*) boklådan på Skeppsholmsvägen har gjort ett litet bokslut efter ett lyckat år med ständigt ökande omsättning. 

Urklipp ur tidningen Västra Nyland 1.8.2025

Jag gör ett gott försök att hålla koll på inkommande och utgående böcker. Det funkade bra de första åren, omsättningen var stor men överkomlig. Men år 2025 har slagit alla rekord, och jag har inte längre kunnat föra bok över omsättningen. Flera hundra böcker (ja, verkligen! kring 400!) har kommit in och lika många hundra har fått nya ägare. Många böcker har gjort en sväng ut i stora världen och återkommit, endel 3-4 gånger till och med. Boklådan funkar alltså både som bokhandel och bibliotek. Andra böcker har stått på hyllan och samlat damm och inte lyckats locka besökarna. Mitt hjärta brister nästan för dem, men under höstens storstädning var jag tvungen att plocka en kasse full av långliggare och föra till Emmaus. Hoppas de hittar sin nya ägare där istället. 

Boklådan är mestadels välfylld, ibland såpass att böckerna inte riktigt får rum på två hyllor. Den finska delen har vuxit mycket i år, medan barnböcker och engelska böcker fortfarande kan räknas på ena handens fingrar. Vad är det för böcker som har vägarna förbi, undrar du kanske. Allt mellan himmel och jord, faktiskt. Deckare och feelgoodromaner, naturligtvis. Nobelpristagare och Harlekinromaner sida vid sida. Självbiografier och politiska analyser. Fantasy. Mark Levengood, Päivi Lipponen, Liza Marklund, Enid Blyton, Kjell Westö, John le Carré, Barack Obama och Jojo Moyes i en salig blandning. En bok om krukväxter, en kokbok, till och med en bilatlas från förra millenniet hittade ett nytt hem. 

Fortsätt att titta in. Ta en bok - det är gratis! Eller hämta en bok - en du verkligen inte gillar och vill bli av med, eller en som du älskar men vill dela med dej av till andra. Att läsa är en mänsklig rättighet. 

*) världsberömd bland tidningen Västra nylands läsare 

Följ oss på Instagram. 

Jul, jul, strålande jul

Av alla morgnar under året kvalar julaftonsmorgonen lätt in i topp tre, inte sant? Allt är fixat, och det som har glömts bort eller inte hunnits med får vara ogjort. Julgransljusen tindrar,  julmusik spelas på radion och snön gnistrar utanför fönstret. Nu är julen här 🎅🎄✨️

Vi har som vanligt gjort en inbetalning till Unicef som ska räcka till varma filtar till barnen i Ukraina och till rent vatten, och önskar en hjärtevarm jul till er alla. 

Jul - kalas eller kaos?

'tis the season för de julfrustrerade kvinnorna att krypa fram bakom nissedörrarna och skriva arga kolumner om hur de avskyr julen och de krav som ställs. Lika säkert som Michael Bublé dammar av sina julsånger och adventskalendrarna reas ut i december dyker det upp inlägg där kvinnor spyr ur sig hur trötta de är på att laga julmat, julstäda och köpa julklappar. 

Det ska erkännas att också mitt yngre jag årligen stämde upp i samma kör. December var i praktiken en enda lång lista på saker att göra innan 23.12. Och kom ihåg, då fanns inte ens FB och Insta där för att skapa orimliga förväntningar och elda på galenskaperna. Det var jobbigt att ställa till jul, men på sitt sätt roligt. Och vi ska framför allt komma ihåg att den enda som ställde alla kraven var jag själv. Nu är jag äldre och betydligt förståndigare. Och jag stressar inte längre.  

Jag skulle vilja säga till alla er som stressar på som värst just nu att det blir jul i alla fall. Och du väljer själv hur den ska bli. Om du inte gillar att kocka, köp färdig julmat eller be dina gäster hämta med maten. Om du avskyr att shoppa julklappar, skaffa presentkort eller skippa klapparna. Om ditt hem inte behöver städas, låt bli. I många fall är ni två vuxna i familjen som kan samsas om uppgifterna.  

Om julstämning för dig är att äta en konfektask helt själv och se Love Actually för femtielfte gången, gör det. Men vill du bjuda på ett stort Fanny och Alexander-kalas, då får du nog lägga lite arbete på det, misstänker jag.    

Du skapar själv förväntningarna och eldar under dem. Du behöver inte fjäska för svärfar eller syrran och hennes familj. Om de är missnöjda så kan de fira julen annanstans. Har du bortskämda barn som blir besvikna över julklappar? Det är faktiskt du som har uppfostrat dem, dags att sätta ner foten. 

Visst, ibland finns det hinder eller behov att beakta. Sorg eller sjukdom, ensamhet eller ekonomi. Men jag är ganska säker på att det går att kompromissa och anpassa. Ta lite energi från julstressen och lägg den på en pratstund med de närmaste om hur du tänker. Du kan bli riktigt överraskad. 

I morgon tar vi itu med julskinkan. Den skulle jag gärna skippa, men några kring julbordet insisterar på att den ska med. Det är ok, för Trean gravar nuförtiden laxen. Delat ansvar. 

  

Soppkött med ben

Tänk att man som sextiplussare fortfarande hittar nya saker att testa på. Och tänk hur tråkigt livet skulle vara om det inte fanns nya saker att testa på. 

Kan ni tänka er att jag aldrig har kokat köttsoppa på "riktigt" kött! Soppa på malet kött är gott och enkelt att göra, och jag har dragit mej för att koka soppa med långkok och skummande och allt vad det innebär. Men nu blev det av. Ett paket soppkött av hjort, med ben, behövde nämligen åtgärdas. 

Vatten, lök, kött, kryddpeppar, potatis, en samling rotfrukter, persilja, salt och en buljongtärning. Och några timmar på spisen. Gott blev det. Fast lika god som mommos köttsoppa var den inte...

 

Årets sista tur - igen?

Det är ingen hemlighet att jag gillar årstidsväxlingarna. En solig vårdag med istappar och takdropp. Kvällssol och en svalkande bris en vacker julikväll. En höststorm som piskar mot fönstren. Knarrande fotsteg på krispigt vit vinterskare. Aj että så fint vi har det. Omväxling förnöjer.

Då är det inte så förvånande heller att jag gillar att cykelsäsongen börjar på våren och slutar på hösten. Den får gärna börja tidigt och sluta sent, men det är ganska skönt att ställa in cykeln i förrådet då vägarna börjar bli hala och slaskiga. Och inget går ju upp mot vårens första cykeltur.

Men i år är världen lite upp och ner. I dag tog jag nämligen cykeln till jobbet 😯. Det var mörkt, men klart väder och 6 grader varmt. Ypperligt cykelväder alltså. Men lite konstigt sådär ett par dagar före jul. Ur led är tiden, som Hamlet sade.

Årets sista tur

Nu är vi mitt i mörkaste december. Regnet piskar mot rutan och det blir aldrig riktigt ljust under dagen. Men håll ut mina vänner, i söndag firar vi vintersolstånd, och vänder mot den ljusare årstiden igen.

För att klara av slutspurten på året åkte jag och mina kolleger iväg på en kort arbetsresa till dejliga Köpenhamn. Vi jobbade intensivt i två dagar, avnjöt en mäktig julefrokost (julmiddag på svenska 🙄) och njöt av julstämningen på Kongens Nytorv. Det behövs så lite.

En lille en är absolut nödvändig för matsmältningen.

Pampiga juldekorationer hos Hotel D'Angleterre. 
I förgrunden en liten skridskobana mitt på Kongens Nytorv, bredvid den mysiga julmarknaden.
Hygge.