Voj nej!

-Voj nej, sade en bekant till mig då hon fick syn på mig i omklädningsrummet i simhallen igår. 

-Voj nej vadå?! svarade jag och undrade vad som förorsakat denna illavarslande interjektion*). Upptäckte hon mitt i allt att baddräkten blivit hemma? Ägnade hon en plötslig tanke åt den laddade situationen på Västbanken? Hade hon blivit utan lön pga cyberattackerna mot Nordea? Eller våndades hon ännu över att EIF föll ner till ettan efter bara en säsong i fotbollsligan?

-Voj nej, nu hamnar man väl i bloggen, svarade hon. Jag vet inte om hon led av genuin rädsla för bloggen eller en slags skräckblandad förtjusning över att eventuellt förekomma i skriverierna. Hit hamnade hon nu i alla fall. Men det kanske inte blev så farligt 😜? Sen vattenjumppade vi.

*) Interjektioner är en ordklass av oböjliga ord som syntaktiskt och grammatiskt närmast kan ses som en självständig sats. Interjektioner delas in i fem grupper, hälsningsord, svarsord, ljudhärmande ord, utropsord och svordomar.

Lövdags

The Wind and the Leaves

by George Cooper

"Come, little leaves," said the wind one day. 

"Come o'er the meadows with me, and play' 

Put on your dress of red and gold, - 

Summer is gone, and the days grow cold."

Soon as the leaves heard the wind's loud call, 

Down they came fluttering, one and all; 

Over the brown fields they danced and flew, 

Singing the soft little songs they knew.

"Cricket, good-by, we've been friends so long; 

Little brook, sing us your farewell song, - 

Say you are sorry to see us go; 

Ah! you will miss us, right well we know."

"Dear little lambs, in your fleecy fold, 

Mother will keep you from harm and cold; 

Fondly we've watched you in vale and glade; 

Say, will you dream of our loving shade?"

Dancing and whirling, the little leaves went; 

Winter had called them, and they were content. 

Soon fast asleep in their earthy beds, 

The snow laid a coverlet over their heads.

Life goals

Marie Göranzon är en firad svensk skådespelare, du har säkert sett henne i filmer och TV-serier. Trots en anmärkningsvärd ålder på över 80 år är hon ännu aktiv. Redan det är ett life goal att ta till sig - att älska sitt jobb och samtidigt göra det så bra att man helt enkelt vägrar sluta. Det är inte alla förunnat. 

  

I den eminenta skvallerblaskan Svensk Damtidning läste jag en kort artikel om henne och hennes tankar om döden, och bara älskar det hon säger om det oundvikliga slutet. "Vad märkligt att allt bara tar slut. Jag kan inte förstå poängen med det hela. Vart tar all min kunskap vägen? Allt som jag har lärt mig, ska det bara ut i rymden?" 

Det är ju förstås inte Maries eller mitt problem då vi står inför faktum om att vi och ingenting av det vi åstadkommit längre finns. Men ett fruktansvärt slöseri, det är det. 

Uppgradering

Jaha. Så har tiden för att gå från två par glasögon till tre par glasögon kommit. Tyckte man det var jobbigt tidigare att komma ihåg både vanliga glasögon och solglasögon, så blev det plötsligt etter värre. Nu har nämligen datorglasögonen kommit in i bilden. Eller "särskilda glasögon för arbete vid bildskärm" som de benämns i lagtext. 

Då man inte längre ser texten i datorns ruta utan att förstora den till 200% eller sitta så nära skärmen att ögonfransarna rör sig av den statiska elektriciteten, då är det dags att kolla möjligheterna för datorglasögon. Det går som smort att jobba då man igen ser klart. Men så fort blicken lyfts från skärmen och tittar på kalenderna på motsatta väggen, på en besökare som står i dörren, eller på haren som brukar springa omkring på innergården, då ser man ingenting. Antagligen kommer jag att få tennisarmbåge eller musarm av allt bytande. Åtminstone behöver jag skaffa mig en större väska. 

 

Indiansommar

Hur galet är det egentligen att det är 20 grader varmt i slutet av september?! Härligt, men galet! Indiansommar kallas det visst, men i dag får man säkert inte använda det ordet...

Vilken sommar och vilken början på hösten vi har haft. Snart ska vi byta till vintertid, halloween närmar sig och julgodiset och adventskalendrarna har redan anlänt till butikerna. Men ute blommar trädgården slösaktigt och färggrannt. 

Snart måste jag lyfta in hortensian i förrådet.
Hur det ska gå till utan gaffeltruck eller frontlastare vet jag inte. 

Petunia hör inte till mina favoriter, men dehär två rackarna har verkligen blommat hela sommaren för hela slanten och lite till. 

Massor med knoppar på bägarrankan. Och pelargonerna lyser klarröda fortfarande. 

En ny och överraskande bekantskap för det här året. Jag trodde nämligen jag köpte en svartöga, men det visade sig ju vara helt fel.
Det här är en klockranka, hoppas jag hittar en i nästa sommar igen, maken till frodighet får man leta efter. 

Trots den överraskande värmen är det inte längre läge att sitta ute på terrassen på kvällarna. Hur mysigt där än kan vara. Nu är det dags att städa undan dynor och soffor och flytta in.  

Olika slags flickor

Tog en sväng via simhallen idag och stötte på ett alldeles förtjusande rart barn, en liten tösabit som precis börjat prata och babblade glatt på tillsammans med sin mor och mormor i omklädningsrummet. Så pekade hon på mig och och kallade mig "den där flickan". Inte tant, inte gumma, utan FLICKA 🥰. Jag ska omedelbart ändra mitt testamente i hennes favör.

Men det var inte flickebarnet jag tänkte skriva om, utan jag vill göra en snabb rundfrågning om hur länge det är lämpligt att duscha? Om du är den som betalar vattenräkningen gissar jag att du duschar snabbt och effektivt. Eller om du har vant dig vid 2 euros duschar på campingar och gästhamnar. Precis så duschar jag, raskt och rent och sedan är det klart. Jag njuter inte ens speciellt mycket av att stå där i strilet. Så det brukar gå undan. Det finns ju ett liv utanför duschen. 

Om du har eller har haft tonårsbarn (eller kanske varit en duschälskande tonåring själv i förra livet) vet du också att det finns människor som kan stå oändligt länge i duschen. Och göra ingenting. En sådan stötte jag på i duschrummet idag. En flicka mitt i tonåren, en sådan där blyg en som inte vågar ta av sig baddräkten inför andras ögon. Hon stod där, med baddräkten på, i den dusch som inte är tidsinställd utan rinner tills man stänger den. Duschen där vattentemperaturen kan regleras. Allas favoritdusch. Och hon duschade. Och duschade. Jag vet inte hur länge hon stått där innan jag kom från bassängen, men hon stod där medan jag tvättade håret, lade i balsam, gick in i ångbastun, kom ut från ångbastun, sköljde håret, torkade mig, plockade ihop mina grejer och gick. Hon kanske står där ännu?

HUR länge är det rimligt att stå i duschen?!? Mina läppar är förseglade, jag ska inte komma med ilskna kommentarer eller förmaningar. Men jag tänker dem! 🤬🤬🤬   

En sväng till Bayern för att hälsa på Adele

Såhär är det. Jag avskyr folkmassor. Och jag ogillar sommarhetta. Jag är naturligtvis inte folkskygg, men Kungsgatan vid julgatans öppning och Ekenäs höstmarknad är tillställningar som jag inte undviker, men inte heller gillar. Det är för trångt helt enkelt. Jag är heller inte en eskimå (nej, jag vet, man får inte använda det ordet. Förlåt.) och jag uppskattar verkligen sol och sommar. Men till en viss gräns. Obarmhärtigt solgass och temperaturer över 30 grader gör mej svettig och gnällig. 

Scenen för veckoslutets stadssemester var alltså inte optimal. München på sensommaren kan vara regnig eller solig. Vi råkade hamna i solen. Och det var varmt. Men det hjälps inte, jag biter ihop och så vandrar vi på. Söker skugga var jag kan hitta, sätter mig ner så fort jag har möjlighet. Englisher Garten funkade bra, även om vi inte doppade oss i någon av de små åarna som går kors och tvärs genom parken. Speciellt bra funkade förstås Hofbräu Biergarten, även om Oktoberfest kör igång först senare i höst. 

Men vår korta bayerska resas höjdpunkt var förstås Adeles megakonsert ute vid mässcentret. Kan ni fatta att kvinnan ställer till med 10 slutsålda konserter med 80.000 besökare vid varje tillfälle! 800.000 konsertbesökare har alltså tagit sig till München i augusti för att njuta av en enorm och fantastisk show. Vilken artist hon är! Vacker, rolig och sjunger som en gud. Utanför arenan har ett mingelområde av ofantliga mått byggts upp med pariserhjul, karaokescener och enorma områden för mat och dryck. Solen gassade från en molnfri himmel och inte en vindpust lyckades klämma sig in mellan konsertbesökarna. Kön till toaletten var hundratals meter lång. Det var trångt och svettigt och jag kände mej mycket obekväm. Ont i fötterna hade jag också. Men då jag fick slå mig ner på min egen plats och Adele steg ut på scenen och klämde i med Hello, då var var allt elände som bortglömt. Dryga två timmar av ren underhållning. Wow. 

 

Viktigt att dricka mycket om det är väldigt varmt. 

Olympiatornet i Olympiaparken.
Kanske var det just här som det sa klick för kungen och Silvia?

Kinesiska tornet vid biergarten bjöd på bayersk folkmusik och lederhosen.  

Kameraarbetet och skärmarna var extremt bra. Adele själv syntes som en tvärhand hög från våra platser, men via skärmarna kändes det som om hon sjöng bara för oss.  

Bakgrund, scenografi, stråkar, ljusshow och fyrverkeri. Extra allt. 
Tyvärr kan några filmsnuttar från telefonen inte tillnärmelsevis återge stämningen och musiken. Speciellt inte som allsången ljöd högt och falskt runt läktarna.