Men jag hör henne fortfarande jama uppfordrande vid matskålen. Jag väntar på att hon ska komma springande för att möta mej då bilen kurvar in på parkeringen. Jag kollar i vardagsrumsfönstret om hon sitter där ute och tittar förebrående på mig och vill bli insläppt. Jag sparar några av abborrfiléerna som vi ska ha till lunch för att ge henne. Jag känner henne ligga på mina fötter i sängen då jag gått och lagt mej.
Det är minsann ingen picknick att vara betjänt till en kräsen kattfröken. Men det tar tid att vänja sig vid tomrummet.
ojdå....det är det ju med djuren, man saknar dom. Styrkekram!
SvaraRaderaTack Tarja!
RaderaVoj nej ; Camilla, jag kan bara ana hur tomt det är, jag har ju ännu både Kronblom (snart 7 ) o Helmi (snart 8 år) men kommer ihåg hur det kändes för ca 15 år sedan när vår hund Rasmus gick bort.kram kusin kati
SvaraRaderaTack Kati!
RaderaKänner till känslan , min trogne hund, Whippet dam blev 17 år innan hon gick bort. Efter det tog jag kopplet i par dagar för att gå ut med henne.., saknar henne ännu <3
SvaraRaderaKram Camilla, dom finns alltid lite med dom små djuren.
SvaraRaderaDom är ju som familjemedlemmar.
SvaraRadera